Vish 6:12–16; 1 Thess 4:13–18; Matt 25:1–13
De tio brudtärnorna är en bild av människans själ som väntar på det gudomliga. Alla har facklor och alla väntar på brudgummen, men skillnaden är att de kloka också har olja. Facklan symboliserar det medvetna religiösa ljuset: tron, förståelsen och den bild människan har av Gud. Oljan är däremot det inre liv som ger detta ljus näring – kärleken, längtan och den levande relationen till det gudomliga. Man kan alltså ha en fackla utan att ha olja: en religiös form utan en inre källa.
Brudgummen dröjer och alla somnar. Detta visar att människan inte själv kan framkalla det gudomliga mötet eller bestämma dess tid. Även de kloka blir trötta. Vaksamhet innebär därför inte en ständig anspänning, utan en beredskap som finns djupare än det medvetna jagets kontroll.
När ropet kommer vid midnatt bryter det gudomliga oväntat in. Då visar det sig vad som faktiskt finns i människan. De oförståndiga försöker låna olja av de kloka, men det går inte. Den innersta relationen till Gud kan inte lånas från andra. Man kan få undervisning, stöd och inspiration, men ingen annan kan leva ens inre liv åt en.
Brudgummen är en bild för det gudomliga som söker förening med människan – bröllopsfesten är själva föreningen. Den stängda porten uttrycker att det finns ett ögonblick då människan måste svara på det som kommer henne till mötes. Därför betyder uppmaningen att vaka inte främst att aldrig somna, utan att leva så att man har olja när man vaknar: att det finns en verklig inre relation bakom den yttre religiösa formen.
p. Mikael Schink S.J.
