Jer 20:7–9; Rom 12:1–2; Matt 16:21–27
”Håll dig på din plats, Satan!” Förra söndagen hörde vi helt andra ord till Petrus. Varför denna tvära omsvängning? Jesus ger själv svaret: ”Dina tankar är inte Guds utan människors.” Jesus förbereder sina lärjungar på vad det innebär att följa honom. Det handlar inte främst om vad vi tänker eller tycker, utan om hur vi lever. ”Människosonen ska komma i sin Faders härlighet […] och då löna var och en efter hans gärningar.” Vad har blivit frukten av vår tro?
Paulus uppmanar oss: ”Anpassa er inte efter denna världen utan låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra vad som är Guds vilja.” Att tänka som Gud innebär att se varje människa som bärare av en okränkbar värdighet.
I sin encyklika Magnifica humanitas beskriver påve Leo XIV migration som ett av vår tids viktigaste prov på om ett samhälle styrs av rädsla eller broderskap. Hur vi behandlar migranter och flyktingar avslöjar hur vi ser på människovärdet.
När ett val närmar sig ställs vi inför frågan hur vi använder vårt ansvar som medborgare. Som kristna får vi fråga oss vilka vägval som bäst värnar människovärdet, skyddar de svaga, främjar fred och stärker det gemensamma bästa. Det handlar inte främst om vad som gynnar oss själva, utan om vad som är rätt och barmhärtigt mot våra medmänniskor.
Jesus sammanfattar det själv: ”Jag var hungrig och ni gav mig att äta […] jag var främling och ni tog emot mig.” Där prövas vår tro i handling.
diakon Staffan Gerdmar
