Jes 56:1, 6–7; Rom 11:13–15, 29–32; Matt 15:21–28
Envishet och ödmjukhet samtidigt – är det möjligt? Får de människor som anses vara ”fel” plats i Guds rike? Dagens texter svarar tydligt ja på båda frågorna.
I evangeliet möter vi den kanaaneiska kvinnan. Hennes uthållighet, ödmjukhet och tro får Jesus att befria hennes dotter från demonen. Hon ger inte upp trots motståndet utan svarar med både ödmjukhet och frimodighet: ”Men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Envishet och ödmjukhet är tecken för vår tro och våra böner, att åkalla Herren med tillförsikt och tro att han hör oss; ”Herre Jesus Kristus, Guds Son, förbarma dig över mig syndare.”
Också svaret på den andra frågan är ett tydligt ja. Jesaja öppnar gemenskapen i Guds folk för hedningar och eunucker, grupper som tidigare stått utanför. I Romarbrevet tillrättavisar Paulus de hednakristna som ser ner på judarna och påminner om att Gud inte har förkastat sitt egendomsfolk. Kyrkan betonar därför att Guds förbund med Israel består och att all antisemitism måste avvisas. Att Matteus kallar kvinnan ”kanaaneisk” är betydelsefullt. Benämningen var ovanlig på Jesu tid och påminde om Israels gamla fiender. Hon representerar någon som enligt traditionellt judiskt synsätt stod långt utanför Guds folk.
Som lärjungar är vi kallade att välkomna och respektera alla till kyrkan som bekänner Jesus Kristus som Herre, oavsett etnicitet, sexuell läggning, ideologi eller tidigare tro, och värna deras värdighet, trygghet och välbefinnande.
diakon Staffan Gerdmar
