Jes 55:10–11; Rom 8:18–23; Matt 13:1–23
Gud har skapat oss och vill att vi ska leva tillsammans med honom. Gud söker alltid upp oss och vill ha vår gemenskap, han längtar efter vår vänskap. Men vår Herre har också gett oss en fri vilja, så även om Gud hela tiden talar till oss, kan vi stänga våra öron och låtsas som om vår skapare inte finns. Så dumt!
När Jesus berättar liknelsen om såningsmannen så får vi se det ur Guds eget perspektiv. När han vill tala med oss och kalla oss till sitt rike, kan det vara svårt att få oss att lyssna.
Guds ord är inte bara förkunnelsen som vi möter i evangelierna. Guds ord är hela det kärleksfulla tilltal som flödar fram i skapelsen. Vi möter Ordet i naturens skönhet, i musikens och litteraturens tankar och känslosvall och inte minst kan vi se Gud bakom all den kärlek vi får från våra medmänniskor. Och självklart i den heliga kyrkan, trons gemenskap och de levande sakramenten.
Och fantastiskt nog: oavsett om Gud får svar eller inte, så fortsätter han att vara närvarande och tala till oss.
Men även vi är kallade att vara såningsmän. Vi ska försöka sprida Herrens ljus omkring oss. All den nåd och barmhärtighet som vi själva fått växer när vi ger den vidare.
Ibland när vi försöker vittna om Guds omsorg och barmhärtighet kan det kännas som att även vi talar till döva öron. Att sådden faller på den steniga vägkanten där inget växer.
Men likaväl som Gud en gång kommer att föra hela skapelsen till ett lyckosamt slut, så kommer också våra ansträngningar att bära frukt.
diakon Lars Lindskog
