5 Mos 8:2–3, 14–16; 1 Kor 10:16–17; Joh 6:51–58
Efter julen, fastan och påsken, med fokus på Guds Sons jordiska liv, följer högtider som betonar hans gudomlighet och hur han leder oss. Allt kulminerat i denna dags högtid som handlar om hur vi får del av hans eviga liv.
Kyrkan tackar Gud för altarets allraheligaste sakrament, eukaristin, som den uppståndne Kristus mest konkreta närvaro i världen. ”Nattvarden” var tillfället då Jesus instiftar sakramentet. Men sakramentet är något mycket större och mer än en nattvard.
I den heliga mässans offer av bröd och vin blir Jesu offer på korset närvarande, och i kommunionen ger Gud tillbaka våra gåvor till oss men nu omvandlade, förmerade, till något vi aldrig kunde åstadkomma: Kristus uppståndna liv, buret av brödets och vinets materia, in i vår materia.
Inte som symbol och metafor utan sant och verkligt, när mässan firas av en präst som är vigd i samma ordning av oförändrad tro från apostlarna.
Med Kristus bokstavligen i oss, kan vi formas efter honom. Vi får kraft att rikta allt i vårt liv – kropp, själ, ande, psyke, känslor – mot tillvarons eviga dimension, ”Guds värden”, och ordna allt här efter hur det tjänar Gud och Guds vilja. Så blir också våra liv till offer, utgivande i kärlek, som ger tillbaka mer än vi gav.
En värld helt byggd på eukaristins offer vore en annan värld: himmelriket. Dit vi är på väg, stärkta av Herrens sanna kropp och blod; gudomlig kärlek i en form som vi kan se, smaka, äta och så låta bli del av oss själva.
f. Thomas Idergard
