Jes 50:4–7; Fil 2:6–11; Matt 26:14–27:66
Liturgin för oss in i lidandets och korsets mysterium. Vi ser den lidande Tjänaren som förblir trogen Fadern ända till slutet. Psaltaren (Ps 22) ger röst åt det hjärta som känner sig övergivet och ändå litar på Gud.
Den helige Paulus visar korsets djupa mening: Kristus utblottade sig själv av kärlek. Hans förnedring blev vägen till upphöjelse. Korset är inte ett nederlag – det är uppenbarelsen av en kärlek som är starkare än döden.
Folket i Jerusalem ropade först ”Hosianna” men tystnade inför lidandet. Det är en inbjudan till självrannsakan: Förblir vår tro trogen också när vägen går genom prövning?
”Kristi kors är Guds svar på världens ondska – ett svar som är kärlek” (påven Franciskus).
f. Wojciech Knutelski
