Jes 66:18–21; Heb 12:5–7, 11–13; Luk 13:22–30
Dagens evangelium berättar om någon som frågade Jesus om det bara är några få som blir räddade. Det är en mycket viktig fråga. Men Jesus svarade varken ja eller nej. Istället uppmanar han till att kämpa för att komma in genom den trånga porten. Och han talade om det som skulle hända dem som inte kämpade: [Husets herre] skall svara: Jag vet inte vilka ni är. Bort härifrån, alla ni orättens hantlangare.
Läran om helvetet är bland det svåraste i hela vår tro. Det skulle vara mycket lättare för oss präster om vi kunde säga att helvetet inte finns; lättare men definitivt inte uppriktigt. Om kyrkan, och Jesus själv, talar så mycket om helvetet är det just för att vi inte ska hamna där. I vardagslivet blir vi dessutom ständigt påminda om olika faror – rökning, kolesterol, miljöförstörelse, kärnvapen – så varför ska vi inte ta helvetet på allvar?
I Katolska kyrkans lilla katekes (§ 213), ställs frågan hur man kan förena helvetets existens med Guds oändliga godhet. Svaret är att Gud inte vill att någon ska gå förlorad, men han respekterar varje människas fria beslut, om hon håller fast vid dödssynden och vägrar att ta emot Guds barmhärtiga kärlek.
Jesus älskar oss så mycket att han har dött för oss på korset. Och han fortsätter att frälsa oss, i synnerhet genom kyrkan. Låt oss använda sakramenten flitigt. De hjälper oss mycket i vår kamp att komma in genom den trånga porten.
Och tveka inte att kalla in prästen när någon är mycket sjuk, så att dödsstunden när den kommer ska vara ett kärleksfullt möte med vår Herre.
f. Richard Hayward
