Syr 27:4–7; 1 Kor 15:54–58; Luk 6:39–45
En blind som leder en annan blind (Luk 6:39), det fungerar inte. Varför? Brist på komplementaritet, att den ene har vad den andre inte har.
Hur ska föräldrar som är så kallade ”religiöst omusikaliska”, alltså icke troende, kunna leda sina barn på trons väg? Tack och lov finns det inte så sällan – i den äldre generationen, bland vännerna, i skolan – någon som själv är troende och som genom sitt vittnesbörd förmår tända ett trons ljus i den unga generationen och visa vägen.
Vi kan bara förmedla det som vi själva har att erbjuda, det som vi själva uppfylls av. Att växa och förkovra sig i sin egen tro har stor betydelse för vår förmåga att förmedla tron till andra.
Å andra sidan är det bara Jesus som kan skörda, där ingen människa har sått. Jesus ensam är den perfekta ledaren och den perfekta läraren. Både Maria och Johannes, som står Jesus särskilt nära, hänvisar oss till Jesus. I stället för att försöka modellera människor i vår omgivning, så att de blir lika oss själva, borde vi alltid hänvisa till Jesus, som är vägen, sanningen och livet.
När vi gemensamt deltar i ”syndarnas måltid”, eukaristin, är det Jesus som förmår öppna våra ögon och får oss att upptäcka ”bjälken i vårt eget öga”, men också hjälper oss att hålla ögonen öppna för honom, som ensam kan få oss att slå in på rätt väg.
p. Stefan Dartmann S.J.
