2 Kung 4:42–44; Ef 4:1–6; Joh 6:1–15
Den helige Paulus skriver från fängelset till efesierna: Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten.
Det Paulus säger, där han sitter fängslad, bestraffad och väntar på att kanske bli dödad, är en påminnelse om ett av de viktigaste bud vi har fått av vår Mästare, att sträva efter friden som Jesus kommer med, Guds frid. Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet (Joh 14:27). Det som förenar oss som kristna är den här friden. Våra relationer ska på ett andligt plan vara fyllda av den.
Jesus kallas Fridens Furste, och där Gud finns där råder friden. Det är tvärtom med det onda, den bringar bara oroligheter med sig. Det är vår uppgift att fylla utrymmet mellan oss människor med friden, det beror till stor del på oss.
Ett av villkoren är förlåtelse, fullständig och obegränsad. Den fyller vårt förflutna med frid, och påverkar vår framtid. En fullkomlig förlåtelse kommer från vår goda och fria vilja i samarbete med den Barmhärtige Fadern. Om vi inser detta, då kommer vi på ett nytt och medvetet sätt be de ord som Jesus Kristus själv har lärt oss: Och förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss (Matt 6:12).
br. Bazyl Janowski OFM
