
5 Mos 4:32–34, 39–40; Rom 8:14–17; Matt 28:16–20
När jag upptas i den heliga Treenighetens gemenskap är det inte för att förstå dess mysterium utan för att leva i det. Att vara delaktig i mysteriet ska liva upp mitt hjärta och liv.
Helige Augustinus begrundade den heliga Treenigheten när han gick längs en öde strand. Han träffade en pojke som i ett litet snäckskal tog vatten från havet och hällde det i en grop i sanden. ”Vad gör du?” frågade Augustinus pojken. ”Jag häller över havet i gropen”, svarade han. ”Det är ju omöjligt.” ”Tror du att det är möjligt att förstå Treenighetens mysterium?”, frågade Kristus i form av denne pojke.
Hur ska man begrunda detta mysterium? För det första genom att göra korstecknet. Vårt dagliga åkallande av den heliga Treenigheten, att låta den inbegripa hela vår kropp, ska påminna oss om vårt dop. Just genom dopets ceremoni blev vi för första gången liturgiskt märkta med korset och genom detta upptagna i kyrkans gemenskap. Den helige Anden har i och med detta inlemmat oss i Treenighetens gemenskap.
När vi gör korstecknet blir vi medvetna om denna dubbla tillhörighet till Gud och till kyrkan. När vi säger ”i Faderns och Sonens och den helige Andens namn” ber vi om att få leva, erfara, älska i kraft och enighet med Fadern, Sonen och den helige Anden. Det är ett rop till Gudomliga Personer som älskar oss och vill förläna oss genom att genast besvara våra böner. Korstecknet uttrycker således även vårt samtycke att ta emot den heliga Treenigheten på nytt. De vill komma till oss: ”och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom” – Fadern och Sonen och den helige Anden. Försök att bjuda in dem idag på ett särskilt sätt, högtidligt genom att göra korstecknet och säga:
Gud som är ofattbar i sin Treenighet, Fadern, Sonen och den helige Anden, idag ärar vi Dig, idag lever vi för dig. Amen.
p. Paweł Drążyk SDB