Apg 1:1–11: Ef 1:17–23; Mark 16:15–20
Kristi himmelsfärd fullbordar inkarnationen. Genom sitt människoblivande stiger Herren ner och inträder i människornas värld, och genom sitt lidande, död och uppståndelse återvänder han till Fadern – en rörelse som når sitt slut när han i sin himmelsfärd lämnar jorden för att gå in i den eviga härligheten.
Men även om Herren har lämnat världen så har han därmed inte övergivit dem som tror på honom. Tvärtom blir vi ännu mer förenade med honom genom den nåd som kommer oss till del som en följd av hans himmelsfärd. Som lemmar i Kristi mystiska kropp får vi en försmak av den eviga saligheten i och med att han som är ”huvudet för kroppen” (Kol 1:18) stiger in i det eviga livet såsom ”den förstfödde bland många bröder” (Rom 8:29). Kristi himmelsfärd påminner oss på så sätt om att vår tid här på jorden är en pilgrimsfärd mot vår sanna hemvist i himmelriket.
p. Mikael Schink S.J.
