Hieronymus. Inledning och redigering: Katarina Pålsson och Henrik Rydell Johnsén. Översättning: Bengt Ellenberger. Artos, 2022
När jag började läsa det på svenska nyutkomna Epitaphium över den heliga Paula av Hieronymus, lät jag mig med glädje snabbt dras in i en svindlande resa som fascinerade mig.
Men först måste sägas att boken vill öka våra kunskaper om kvinnliga asketer och nunnekloster i den tidiga kyrkan. Inledande artiklar berättar vad vi vet om detta. Den som mest skrivit i ämnet är Hieronymus, mest känd för sin översättning av hela Bibeln till latin, den så kallade Vulgata.
Han hörde till dem som inspirerats av biskop Athanasios (död 373) levnadsteckning av den helige eremiten Antonios liv. Hieronymus prövade sin kallelse till eremit och levde i öknen två–tre år. Efter en konflikt reste han till Rom och mötte människor som drogs till samma radikala, kristna ideal som han själv. En av dem var Paula, en kvinna från den högsta samhällsklassen. Hon var änka och hade fem barn. En annan kvinna var Marcella som redan deltog i en gemenskap av kristna kvinnor. Hieronymus undervisade dem om Bibeln och det asketiska livet.
Efter sin makes död ägnade sig Paula åt storslagen välgörenhet. Hon gav nästan alla sina rikedomar till fattiga och behövande. Hon hade svårt att stå ut med det aristokratiska livet. Därmed ”ställde hon sina barn på bar backe”. För henne hägrade öknen.
Hieronymus börjar sitt begravningstal – det är vad Epitaphium betyder – med en kortare beskrivning av Paulas bakgrund, familj och levnadsomständigheter i Rom. Talet avslutas med en beskrivning av Paulas dygder och hennes sätt att leda sitt kloster i Betlehem, men Hieronymus beskriver också Paulas resa dit, den reseberättelse som väckte mitt särskilda intresse.
Första anhalten på Paulas resa tycks vara ön Pontia, i höjd med Neapel, dit en kvinna, under kejsar Domitianus tid blivit förvisad, därför att hon var kristen. Paula besökte de små celler där kvinnan hade bott. Paula önskade resa till Jerusalem och andra heliga platser. Genom Messinasundet kom fartyget till Methone, en ort i södra delen av Peloponnesos, södra Grekland.
Fartyget passerar Kykladerna, förbi Rhodos och Lykien till Cypern. Där besökte hon alla kloster, och gav dem gåvor. Sedan seglade hon över till Seleukia och fortsatte till Antiokia. Därefter fortsätter hon sin resa, ridande på en åsna. Hon besöker profeten Elias lilla torn på stranden vid Sarefat (1 Kung 17). Hon rider över fälten i Megiddo, där Josia dog (2 Kung 23; 2 Krön 35). Hon kom till Cesarea, där hon besökte Cornelius hus (Apg 10) och ”Filippos lilla hus”, och de profetiska jungfrurnas rum (Apg 21). Även Jafo besökte hon, staden som profeten Jona kom till på sin flykt, och – här sprängs gränserna – som såg Andromeda stå fjättrad vid en klippa.
Hon kom till Nikopolis, som förr hette Emmaus, orten där Herren blev igenkänd när han bröt brödet. Därefter fortsatte hon till Övre och Nedre Bet-Horon, städer grundade av Salomo och förstörda av krigen. Till höger såg hon Ajalon och Givon där Josua kämpat.
Hieronymus säger att han inte vill skriva en utförlig resedagbok. Ändå skriver han målande vad Paula ser. Han använder ofta riktningen, vad hon ser till höger eller till vänster om vägen. Det blir som att se på en tydlig karta. Hieronymus skyndar på sig själv och frågar sig: ”Varför dröja vid detta?”
Efter att Paula på vänster hand lämnat bakom sig drottning Helenas grav, kommer hon in i Jerusalem. Prokonsuln i Palestina har ställt i ordning ett palats för henne, men hon väljer ett enkelt litet rum. Så skyndar hon runt till alla platser med iver och entusiasm. Hon tillber på alla de heliga platserna, platsen för korsfästelsen, uppståndelsegraven, och den plats där ”den heliga Anden hade sänkt sig över etthundratjugo själar för att Joels profetia skulle uppfyllas” (Apg 2).
Under resan skänkte hon pengar till fattiga och till de munkar hon mötte. På väg till Betlehem blev hon på höger sida av vägen stående vid Rakels grav. Därifrån gick hon in i Frälsarens grotta och såg jungfrun Marias härbärge i vilket ”oxen kände sin ägare och åsnan sin herres krubba” (Jes 1:3). Med trons ögon såg Paula barnet gråtande i krubban, de vise männen och stjärnan som lyste, den omsorgsfulle fosterfadern och herdarna som kom för att se Ordet. Hon citerar profeten Mikas profetia om Betlehem. Paula säger: ”Här skall jag bo, för denna plats har Frälsaren utvalt.” Hon gick till platsen där Jakob förde sina hjordar i bet och där ”herdarna som vakade på natten var värdiga att få höra: Ära i höjden åt Gud […] Och medan de höll vakt över sina får fann de Guds lamm vars skinande vita ull fuktades av himlens dagg och vars blod tar bort världens synder och jagade Egyptens förgörare på flykten när det strukits på dörrposterna”. Hieronymus beskriver hur Paula med hast ilar i väg på den gamla vägen till Gaza, där etiopiern döptes (Apg 8:26–40). Från Gaza till höger dit spejarna kom med väldiga druvklasar (4 Mos 13:24). Hon såg Isaks vagga och resterna av Abrahams ek. Paula gick in i Lazarus grav och såg Marta och Marias hem. Paula är ytterst medveten om var hon befinner sig och tolkar allt i Bibelns ljus.
Någonstans under resan återförenades hon med Hieronymus och de reser tillsammans. Paula grundade ett kloster i Betlehem för män. Utan uppdelning. Hon grundade kloster för kvinnor, ”från högsta, mellersta och lägsta klassen”. Varje avdelning hade sin moder och sitt arbete, sina måltider. Vid gudstjänster tycks de alla varit tillsammans.
Hieronymus ger måhända inte en tidstypisk bild av monastiskt liv under den tid Paulas kloster verkade i Betlehem. Den heliga Melanias kloster i Betlehem förknippades med en viss mildhet. Medan Paulas kloster var mer asketiskt och även renlighet förkastades.
Hieronymus skildrar hur Paula hade lätt för att lära sig. Hon kunde de heliga skrifterna utantill. Han menar att han själv har lärt sig hebreiska ofullständigt med svett och möda från sin ungdom, medan Paula lärde sig det med lätthet. Hon talade det utan ”någon latinsk brytning”.
Boken inleds av värdefulla vetenskapliga artiklar, som säkert har sitt intresse. Mig fascinerade ännu mer den karta som växer fram under Paulas resa. Klosterliv är faktiskt en resa.
Kartor i Biblar är tidsbundna, Palestina under Domartiden, Palestina under Herodes tid, på Davids och Salomos tid, under Romartiden. Kan någon ge mig en geografisk, ”över-historisk” karta om den heliga Paulas resa?
moder Tyra Antonia OSB
