Orazio Benevoli; I Fagiolini; dir. Robert Hollingworth; CORO COR16219
En mässa för 53 stämmor skulle uppföras i Salzburgs domkyrka vid invigningen 1628. Ett gigantiskt körverk som överträffade det mesta som hade komponerats i Venedig, där man älskade kolossal kyrkomusik för flera körer. Bakom denna Missa Salisburgensis stod romaren Orazio Benevoli. Trodde man. Fast det tycks vara österrikaren Biber som ligger bakom egentligen. Och uppförandet blev inte av 1628 utan först 1682.
Men Benevoli är inte sämre för det. Son till en fransk sockerbagare i Rom, där han tidigt blev körpojke i fransmännens kyrka San Luigi dei Francesi och som 19-åring körledare i samma kyrka. Efter några år som hovkapellmästare i Wien, hos kejsarens bror, var han tillbaka i Rom och småningom maestro vid Peterskyrkans Cappella Giulia och basilikan Santa Maria Maggiore.
Född 1605, står Benevoli kvar i den polyfona traditionen från Palestrina. Färgrika körklanger med och utan instrument och en ålderdomlig värdig elegans är hans stil – tillsammans med nya impulser från Venedig, de väldiga körverkens stad, Monteverdis, bröderna Gabrielis. Benevoli för dem till Rom och utvecklar dem efter eget huvud. Minst sexton mässor hann han med, i varierande storlek för mellan tre och tolv körer med fyra stämmor i vardera. Dessutom tonsatte han flera Magnificat och motetter.
Den engelska ensemblen I Fagiolini har spelat in tre skivor med mässor av Benevoli, som för övrigt sjungs ganska sällan. Den senaste skivan rymmer två mässor, Angelus Domini och Dum complerentur, som båda är för mindre körer med stöd av orgel, harpa och chitarrone, men med samma värdiga, mjukt eleganta klang som i de större verken. Romersk barock-finess av bästa slag – som den abdikerade drottning Kristina gärna tog för sig av.
Kaj Engelhart
