I bödlarnas klor. Armenier samlade framför en regeringsbyggnad, på order av myndigheterna. De väntar på att bli utvisade. Strax utanför staden massakrerades de. (Källa: ur boken Ravished Armenia: The Story of Aurora Mardiganian, the Christian Girl who Lived Through the Great Mas- sacres, av Aurora Mardiga- nian, Kingfield Press, 1918 / Wikimedia Commons)I morgon den 24 april uppmärksammas minnesdagen för det armeniska folkmordet (1915–1917), då en och en halv miljon kristna mördades. Sveriges regeringar har sedan 2010, trots riksdagens uppmaning, avböjt att klassa de ottomanska våldsdåden som folkmord, och i fjol blev reaktionerna kraftiga när utrikesminister Ann Linde i stället valde att benämna det som ett ”massövergrepp”. Katolskt magasin ger här den historiska bakgrunden till folkmordet under Första världskriget.
Många minoritetsfolk som länge tillhört Ottomanska riket reste sig under Första världskriget (1914–1918). Ottomanerna behandlade revolterna med våld, och de som drabbades hårdast var kristna armenier. Mindre känt, men viktigt att nämna, är att även andra kristna folkgrupper i Mellanöstern som kaldéer, assyrier och syrianer föll offer i detta folkmord, som på assyriska brukar benämnas seyfo, ”svärd”.
Läs hela reportaget i Km nr 3/2022
