Nagorno-Karabach rensas på kristen historia

Gandzasarklostret, ett tidigare armeniskt kloster i Nagorno-Karabach. Foto: Wikimedia Commons

Ett år efter att den tidigare armeniska republiken Nagorno-Karabach invaderades av Azerbajdzjan, är områdets kristna arv helt på väg att utplånas.

Den armeniska utbrytarrepubliken Nagorno-Karabach, som 2017 bytte namn till Artsakh, invaderades i september i fjol av det omringande Azerbajdzjan, som en gång för alla ville inlemma enklaven. Invasionen följde en nio månader lång blockering av den enda vägen in i Nagorno-Karabach, vilket ledde till omfattande svält. Nagorno-Karabach, som aldrig erkänts som republik internationellt, hade sedan Sovjetunionens upplösning enträget framhållit, att man ville tillhöra grannlandet Armenien och inte det muslimska Azerbajdzjan, som man tvingades ingå i när Sovjetunionen formades.

En månad efter invasionen i fjol hade 108 000 av de 120 000 armenier, som då bodde i Nagorno-Karabach, flytt till Armenien. Historiska och kristna symboler och byggnader har förstörts överallt i enklaven, som historiskt och kulturellt tillhört Armenien, världens äldsta kristna land. Utvecklingen har till stora delar hamnat i medieskugga, säger Craig Simonian, regionskoordinator för World Evangelical Alliance i Armenien, till nyhetstjänsten Christian Network Europe.

– Armenierna ser sig själva som en väsentlig del av Europa. Det är den identiteten som är ett problem, både för Azerbajdzjan och Turkiet, men även för Ryssland och Iran. Militären från Azerbajdzjan förstör nu urgamla kyrkor och kloster, gör våld på kyrkogårdar och torterar kristna, som de kallar ”kristna hundar”.

Utradering

Enligt Craig Simonian pågår vad han kallar ”aktiv historieomskrivning”.

– Det vi ser är en utradering av historia och kultur – den armenisk-kristna kulturen. Självklart kan även människor från Azerbajdzjan bo i Artsakh, men armenierna har varit där sedan medeltiden. De kyrkor som inte förstörts omvandlas nu till moskéer, armeniska namn byts ut och omvärlden låter det bara ske. … När alla är tysta vet ingen vad som sker, och när andra kristna inte vet vad som händer i Armenien, ber de inte för oss. Och bön är helt avgörande.

(Christian Network Europe)