Claudio Monteverdi; Le Poème Harmonique; dir. Vinvent Dumestre; Chateau de Versailles Spectacle (CVS145)
Claudio Monteverdi – portalgestalt, eller hörnpelare – i europeisk kyrkomusik. Men också kompositör bakom flera av Europas tidigaste operor och andra musikdramatiska verk. En gigant, mest känd för sin överdådiga Mariavesper från 1610, och för operan L’Orfeo (Orfeus och Eurydike), en ”fabel i musik” från 1607. Tidigt gift men änkling redan vid 40.
Född i Cremona 1567, kapellmästare vid den magnifika Markuskyrkan i Venedig 1613 och verksam där ända till sin död 1643. Ledare för en grupp på trettio strålande sångare och instrumentalister som bildade skola för hela Europa med sin experimentglada stile concertato. Redan som 15-åring utgivare av en samling körverk var Monteverdi hela livet en outslitlig skapare av nya tonsättningar av psalmer, liturgiska texter, hymner men även världsliga verk som madrigaler.
Med sina samlingar erbjuder han omväxling och variation i kyrkomusiken. Inte minst i den musikaliska vespergudstjänsten, dagens näst sista, som rymmer fem psaltarpsalmer med antifoner, en hymn och ett Magnificat. Två år före sin död ger han ut sin sista samling, Selva Morale e Spirituale, men ytterligare en samling ges ut postumt 1650 med hans efterlämnade verk.
Av verk ur de två samlingarna finns en ljuvlig rekonstruerad Vespro della Madonna inspelad i slottskyrkan i Versailles med den framstående ensemblen Le Poème Harmonique. Kör och solister samt musiker på tidstrogna instrument som dulcian och lirone, teorb och trippelharpa, ger klang och färg åt de latinska vespertexterna och låter musiken uppstå som under valven i den praktfulla katedralen San Marco.
Kaj Engelhart
