Erik Helmerson; Fri tanke, 2026
Ett stycke samtidshistoria behandlas i Helmersons träffsäkra och personliga bok om wokerörelsens uppgång och fall. ”Woke” är ett brett begrepp som ungefärligt betyder ”medveten”, ”uppvaknad” eller ”insiktsfull”. Uttrycket som sådant kommer ur afro-amerikansk slang och får sitt genomslag på 2010-talet. Det blev ett honnörsord för en rörelse av alltmer radikaliserad amerikansk politisk vänster.
Ord som ”liberal” får en annorlunda tolkning, från frihetssträvande till mer progressivt och till slut det som är motsatsen till frihet: det auktoritära avskaffandet av dialog, det öppna samtalet och det fria ordet. Wokekulturens inställning till sina meningsmotståndare/fiender går genom ”cancel-kultur”, termer som kulturell appropriering, att kränka och känna sig kränkt, till anti-rasism som blir inverterad rasism. Fördomar blir fördomar emot fördomarna. Olika härskartekniker beskrivs med många belysande exempel. Motståndarna skall tystas, förnedras, hånas och osynliggöras, i det ”goda hatets” namn.
Helmerson kunde kanske utvecklat lite fler trådar bakåt i historien. Inte minst till 1960-talet, då aggressionen emot oliktänkande gick i taket. Man ville bereda vägen för revolutionen. Sovjet och Kina hade länge använt den leninist-marxistiska analys som även ligger bakom woke. Man drog den till dess yttersta spets, den totala terrorn. En terror som fascism och nazism också använde för att strypa demokratin. Wokekulturen blir tragisk. Man vill rensa bort det man menar är farligt för att skapa det ideala samhället. I denna iver finns inga gränser och ingen som helst förståelse för meningsmotståndares åsikter. Emot detta står trots allt den öppna, liberala demokratin, som, menar Helmerson, bör bottna i en katolsk sociallära. En mycket läsvärd bok!
Ulf Ekman
