Wera von Essen; Bokförlaget Polaris, 2026
Wera von Essen är en ung, uppmärksammad författare som prisbelönats för tidigare prosaböcker. Hon är också översättare av litteratur från portugisiska till svenska. Hon ger nu ut en samling noveller, en ny fas i hennes författarskap. För den katolska läsaren är hon eventuellt känd från Signumpodden, där hon hade ett intressant samtal med John Sjögren i våras. Hennes frispråkighet imponerade. Hon förefaller vara en orädd skribent, med en stor förmåga att tänka sig in i och gestalta olika aspekter av människoliv. Novellerna i den nyss utkomna samlingen är spännande, obehagliga, osannolika, chockerande och klart läsvärda.
Vi får ta del av olika aspekter av mänskligt liv, en kvinna från en förort som blir militant islamist i ett kalifat, en benediktinmunk som säger: ”det svåraste för mig har varit att avstå faderskapet”. I novellen Hannas lovsång beskrivs berättaren som en kvinna som fyllt fyrtiotvå år. Platsen är Brasilien och hon skriver till sitt ofödda barn, ”kära ofödda barn”.
Den första novellen i samlingen heter Suicidrisk och är också den skriven i ett jag-perspektiv. Det går inte att undvika att fundera över om författaren utgår från självupplevda händelser. Kvinnan som skrivs in på grund av suicidrisk berättar initierat om livet på en sluten psykiatrisk avdelning. Novellen avslutas med ”Jag tvekar inte. Inom några minuter har jag köpt en biljett till Rio de Janeiro.” Och att Wera von Essen bott i Brasilien är ett faktum. Men i vissa noveller är det en manlig huvudperson som berättar om sitt liv.
Novellerna är uppfriskande fria från fromma floskler. Hon skriver okonventionellt och visar samtidigt att hon är väl insatt i katolskt tänkande. Jag skulle vilja veta mer om författarens biografi, och jag vill gärna läsa mer av henne.
Elisabet Finné
