Peter Beinart; övers. Daniel Pedersen; Bokförlaget Faethon, 2025
En smärtsam prolog inleder Beinharts bok, ett fiktivt samtal med en tidigare vän, och den avslutas med ett kapitel om långsiktiga perspektiv för Israel och Palestina. Bokens två centrala motiv skymtar redan här: utifrån sin identitet som jude söker författaren bygga en meningsfull dialog med andra judar kring vad det innebär att vara både offer och förövare. Samtidigt uttrycker han i en vidare utblick stor oro över effekterna av de pågående konflikterna för judendomen som sådan.
Judiska högtider och deras bibliska bakgrund och tolkning präglar judendomens vardagsliv och firande, och berättar om Israel under förtryck eller slaveri. Beinart anknyter i sitt första kapitel till traditionerna och ställer frågan hur de tolkas under den nuvarande situationen. I andra kapitlet presenteras en sammanfattning av konfliktens historia. Hamas överfall 2023 blev inledningen till ett krig med djupa historiska rötter, och Beinart beskriver det på ett balanserat sätt.
I tredje kapitlet presenteras ett utmanande ämne: perceptionen och rapporteringen av konflikten. I spänningsfältet mellan minne, upplevelser och så kallad objektiv sanning ger Beinart plats för individuella narrativ, samtidigt som han problematiserar Israels officiella perspektiv med eftertryck. Konflikten behöver, menar Beinart, inordnas i ett större sammanhang där bland annat judendomen i USA spelar en avgörande roll. I fjärde kapitlet kartlägger han utförligt det komplexa spektrum där amerikansk judendom har utvecklats, och hur positionerna har förändrats i ljuset av den växande antisemitismen.
Författaren skriver på ett balanserat och nyanserat sätt men höjer också en kritisk röst mot dagens Israel. Kanske behöver man i dagens läge vara jude för att skriva en sådan bok, och kanske är det just det som smärtan i bokens prolog relaterar till. Beinarts röst känns som en frisk fläkt i en polariserad tid.
p Andreas Bergmann S.J.
