Elaine Pagels; övers. Öyvind Vågen; Fri Tanke, 2026
Elaine Pagels är professor vid Princeton University och känd för en rad böcker om kristendomens äldsta historia. Särskilt känd är hon för att ha lyft fram de så kallade gnostiska evangelierna som en förbisedd typ av litteratur. Flera av hennes böcker har översatts till olika språk, några också till svenska. Det engelska originalets titel är Miracle and Wonder – The Historical Mystery of Jesus. Det utsäger bättre än den svenska titeln var tyngdpunkten ligger, nämligen evangeliernas berättelser om Jesu underverk, men också om jungfrufödelsen och uppståndelsen. Intresset är dock inte främst religionsfilosofiskt, huruvida dessa mirakel har inträffat, utan Pagels söker förklara vilken plats de intar i urkristendomen. Hon jämför evangelierna, och när det gäller övernaturliga händelser intar inte oväntat Markus evangelium en framskjuten plats.
Boken är disponerad i sju kapitel som i huvudsak följer kronologin. Det innebär att Jungfrufödelsen inleder, sedan kommer kapitlen Mirakler och mysterier, Glädjebudet, Korsfästelsen och Uppståndelsen. Hela Jesu offentliga verksamhet sammanfattas alltså under rubriken Glädjebudet, där Guds rike får en ingående behandling. Uppståndelsens fakticitet förnekas inte, och författaren framhåller att man varken kan säga att den har inträffat eller att den inte har inträffat. Det enda källorna meddelar är att flera av Jesu lärjungar var övertygade om att han uppstått. Därefter kommer två kapitel med rubrikerna Jesus blir Gud och Jesus i dag. Det första behandlar kortfattat läroutvecklingen i fornkyrkan, där kyrkofadern Irenaeus och de första koncilierna omtalas. Intressantast är slutkapitlet, där Pagels gör en panoramaartad översikt över hur Jesus uppfattas i olika tider och då inte främst av teologerna. Detta kompletteras av tjugofyra välvalda illustrationer, som på ett utmärkt sätt visar hur bilden har förändrats under olika tider.
Pagels skrivsätt är mycket personligt. Flera meningar inleds med fraser av typen ”När jag läste detta blev jag mycket förvånad…”, ”När jag började undersöka….”, ”När jag var gäststudent vid Oxford University….” Det är inget fel att i en populärvetenskaplig bok skriva personligt, men risken är att den oinitierade läsaren tror att författaren själv har kommit på de nya tolkningar som presenteras. Så är dock inte fallet; nästan allt i denna bok har diskuterats inom bibelvetenskapen i minst hundra år.
Pagels är angelägen om att peka på motsägelser inom de bibliska texterna och det är i regel inte svårt. Men också här finns en risk: att man spelar ut de olika författarna mot varandra för att visa att det i urkyrkan fanns en uppsjö av olika uppfattningar i trosfrågor. Och lärostrider saknas verkligen inte i fornkyrkan, men det måste ända ha funnits en djup, inre enhet som gjorde att kyrkan kunde överleva förföljelser och andra svårigheter. Detta kommer inte riktigt fram i Pagels framställning. Thomasevangeliet i all heder, men det var de fyra kanoniska evangelierna som gav en fast grund för kyrkans framtid.
Litteraturförteckningen är för en populärvetenskaplig bok omfattande med hela trettiotvå sidor, där dominansen av engelska verk är stark. Översättningen är i stort sett god, men tyvärr används ord som ”återuppstå” och ”återuppståndelse” jämsides med uppstå och uppståndelse. Och är verkligen formen ”lös” av verbet lysa god svenska? En gång talas det om ”israeliska” profeter, det skall vara ”israelitiska”. Ibland används engelska namnformer, så för den grekiska läkaren Galen, där vi brukar använda Galenos.
Detta är ingen dålig bok, men den förutsätter att man känner till författarens speciella inriktning. För en katolsk läsare intresserad av Bibeln skulle jag hellre rekommendera Dick Harrisons utmärkta Jesus (2021), som koncentrerar sig på Jesu historicitet, och när det gäller en vidare orientering om Nya testamentet Joseph Ratzingers/Benedikt XVI:s Jesus från Nasaret I – II (2007, 2011).
Sten Hidal
