Ulf Aspenberg; Dialogos förlag, 2025
Helgonen är viktiga förebilder och förebedjare. Ulf Aspenbergs presentation av dem har sina förtjänster. Det är en bred skara helgon, från apostlarnas dagar till internethelgonet sankt Carlo Acutis, och Aspenberg blandar de kanoniserade med de lokalt vördade. Jag blir glad när Anna av Novgorod lyfts fram i raden av svenska helgon. Flera lokalt vördade män och kvinnor får en presentation. Det är utmärkt. Läsaren får stifta bekantskap med bland annat Botvid och Eskil. Det innebär att lokala namn som Botkyrka och Eskilstuna får en fylligare innebörd.
Författaren borde ha tagit del av forskningen runt uppenbarelser och hagiografier. När Aspenberg antyder att heliga Birgittas uppenbarelser är bluff och båg, är han inte medveten om den omfattande litteratur som ägnat sig åt denna frågeställning. På svenska finns en utmärkt introduktion av professor Denis M. Searby med titeln En kort introduktion till heliga Birgittas uppenbarelser.
Ulf Aspenbergs bok har sitt ursprung i ett kåserande föredrag. Slagfärdiga formuleringar och skämtsamma beskrivningar väckte säkert skratt och applåder och glada uppmaningar att ge ut talet i tryck, men det är ett stort företag att göra en bok av ett fritt tal. Och att göra ett kåseri till en helgonbiografi. Tyvärr sänker ord och bilder bokens värde. Kapitlet Svenska helgon inleds med orden: ”Först i vår inhemska catwalk kan vi nog ställa Sankta Anna av Novgorod … ” Nej, helgonen går inte på någon catwalk. När de drar fram i kyrkans liturgi, i sina egna efterlämnade ord, är det något helt annat. Boken har underrubriken en lättsam teologisk betraktelse. I inledningen ställs den retoriska frågan om meningen med livet. Den får till svar: ”Tja, varför inte bli ett helgon.” Att vara ett helgon i vardande är blodig bön på djupt allvar – inget ”tja.”
Bo Brander
