Joel Halldorf; Fri Tanke, 2026
I Predikarens bok i Gamla testamentet ställs frågan om det finns något nytt under solen. Att makthavare lockas att använda religion för själviska och på andra tvivelaktiga sätt är väl knappast nytt, och Joel Halldorfs nya bok Makten och det heliga tydliggör hur detta mönster går igen i historien och nutiden.
Joel Halldorf är en person som dyker upp i många olika sammanhang: i flödet på sociala medier, i tidningarnas kulturdebatter och TV:s morgonsoffor. Det finns inte många kristna personligheter i Sverige som når ut så brett. Han har kallats för ”den svenska kristendomens posterboy” på ledarplats i Dagens Nyheter och gjort sig känd som en sansad röst som står upp för den breda mittfårans kristendom. Halldorf är snabb med att kommentera nästan allt som händer i samtiden om det har koppling till kristendomen. På något märkligt sätt hinner han också undervisa studenter och skriva böcker. Han är inte en professor som nöjer sig med att sitta i elfenbenstornet, snarare en aktivist och folkbildare.
Jag förväntade mig egentligen inte att lära mig mycket nytt av denna bok – jag tycker mig ha rätt god koll på professor Halldorf. Där tog jag dock miste. Den kristna apokalyptiska sionismen är ett relativt nytt fenomen, enligt Halldorf, och även om spekulationer om tidens slut inte brukar få så mycket uppmärksamhet i katolska prästers predikningar, kan det ändå väcka engagemang. Kapitlet om detta aktuella ämne var det som gav mig mest.
Halldorf menar att det knappast är något nytt att ha varma känslor för det land där Jesus levde, dog och uppstod. Redan under antiken förekom pilgrimsfärder till Heliga landet. Vad som dock är nytt är de politiska implikationer som ofta uppstår, när Israel numera inte bara är en plats. I vår tid förknippas Heliga landet med politik, som en del tror är sanktionerad av Gud. Detta synsätt har dock, enligt Halldorf, inte något stöd varken i Bibeln eller kyrkofäderna, utan är ett modernt perspektiv. Dessutom är det ett aningen sekteristiskt synsätt, i bemärkelsen motsatsen till det katolska.
I ett annat mycket intressant kapitel redogör Halldorf för en irländsk anglikansk präst vid namn John Nelson Darby (1800–1882, red.anm.) och hans tro på så kallade dispensationer. Det är ett fint ord för en ganska avancerad tankegång: att Gud relaterar till mänskligheten på olika sätt under olika tider. Enligt Darby lever vi nu i hedningarnas tid, vilket är den sjätte dispensationen. Den kommer att avslutas med det så kallade ”uppryckandet”. De frälsta kommer att lämna jorden och hamna i himlen, medan judar och icke-kristna blir kvar. Jesus ska också återvända till jorden och sedan kommer tusenårsriket. Det blir ett millennium av fred och lycka. Darby trodde också att Jesu återkomst skulle ske plötsligt och överraskande. Fast inte för de som kan tyda tecknen. Jordbävningar, krig, omoral som sprids är tecken i tiden. Liksom judarnas återvändande till Israel.
Ibland är det nyttigt att fundera över varför man tror som man gör. Har min tro stöd i katolska kyrkans katekes? Vad säger Bibeln och traditionen? Beträffande den kristna apokalyptiska sionismen måste jag medge att det mesta kändes bekant på något vis, även om jag inte direkt kan peka ut bibelord eller paragrafer i katekesen. Teologin är dock mer politisk och allmänt spridd i kulturen, inte minst genom väckelsepredikanter och amerikanska toppolitiker. Hur denna teologi tog sig från små kapell och mötestält och ända in i Vita huset, berättas på ett fascinerande sätt av Halldorf. Var man sedan själv ska landa, när det gäller synen på den moderna staten Israel, kan vara en fråga att bedja och fundera över.
Sammanfattningsvis är boken mycket läsvärd och välskriven. Heder också åt förlaget Fri Tanke, som emellanåt också inbjuder kristna tänkare av rang en möjlighet till publicering. Halldorfs ärliga och samtidigt ganska publikfriande stil har något gränsöverskridande över sig. Att boken publicerats i ett sekulärt forum verkar också vara i linje med Halldorfs mission och tilltal.
Daniel Berg
