Anselm Grün; Katolska pedagogiska nämnden, 2026
Benediktinmunken Anselm Grün har skrivit många böcker om andlighet och är faktiskt en av vår tids mest lästa andliga författare. Det märks att det är en erfaren själasörjare som ligger bakom detta enkla lilla häfte. Det till synes enkla häfte skulle jag säga, för här ryms flera kloka och handfasta råd för många av de svårigheter och utmaningar vi hamnar i som människor. Men också det som är fundamentalt när vi möter en vän i kris eller när vi som själasörjare vill stötta en människa. Som att inte direkt ge svar på vad den andre ska göra: Om jag genast ger ett råd finns risken att det uppfattas som ett färdigt recept – något man bara ska följa. Men då får personen inte kontakt med sin egen inre styrka, med den källa som finns inom varje människa.
Här rör han vid något av det viktigaste vi kan vara för en annan människa; om vi lyssnar och har tålamod och kan vara med vår vän i det svåra, så kan själva tystnaden och kanske någon fråga från oss om hur vännen själv tänker, föda fram en egen tanke, en egen väg till att hitta en egen kraft. Just kapitlet Be om råd har ett fint sätt att beskriva hur vi kan vara just en sådan hjälp för varandra. Denna respekt och i någon mening vördnad för den andres egen väg och att en lyssnande hållning just kan väcka detta, genomsyrar Grüns text.
Grün uttrycker en fin balans mellan den kristna erfarenheten och den psykologiska kunskapen. Ibland kan det vara svårt att hitta den balansen bland andliga författare, men i detta häfte tycker jag att författaren verkligen har lyckas med det.
diakon Stefan Nordström
