Fredrik Heiding S.J.; Veritas förlag, 2025
För de flesta av oss tillhör fotboll och religion två skilda världar. Det ena är ett spel på gräsplanen, det andra en fråga om evigheten. Likväl speglar fotboll och religion något djupt mänskligt. Enligt religionssociologen Danièle Hervieu-Léger har fotboll blivit en sorts sekulär helighet – alltså något som skänker mening, gemenskap och extas utan att vara en traditionell religion. I ett samhälle där kyrkans roll minskar, fyller fotboll ofta tomrummet: den genererar ritualer, ikoner, längtan och en känsla av att vara del av något större.
”Fotbollens rytm – väntan, kamp, nederlag och seger – speglar livet självt, och i detta liv har människor alltid sökt det gudomliga”, skriver jesuitpatern Frederik Heiding i sin bok Fotboll och Gud – en jesuits guide till Hammarby. Heiding undrar om inte Gud är med i spelet, i synnerhet vid matcher där förlust vänds till vinst på ett ”mirakulöst” sätt.
Heidings fotbollsintresse går tillbaka till ungdomsåren då han själv spelade i Hammarby-laget, ”Bajen”. Han påpekar att relationen mellan fotboll och Gud på något sätt alltid känts självklar för honom. Många fotbollsälskare understryker att när de står på en arena bland tusentals människor och hör sångerna stiga mot himlen, känns det nästan som en bön. Det är som om hela folkhavet andas i samma takt, delar samma hopp, samma oro, samma längtan. Just där, i den hammarbyska gemenskapen, anar Heiding något av det gudomliga.
Heiding skriver engagerat och för in teologiska resonemang kring kyrkan och fotbollens utveckling. Som läsare får man vara med när supportrar håller andan inför en straffspark, när spelare samlas i en ring före matchen, eller när hela städer fylls av jubel. Det hela liknar nästan en liturgi enligt Heiding. Han påpekar att Gud kanske inte är den som bestämmer resultatet – att en boll går stolpe in eller ut. Hur skulle man annars acceptera att en barmhärtig Gud förhindrar det ena laget men inte det andra? Det är just i de små ögonblicken, när en spelare reser sig efter ett fall, en lagkamrat kramar den som missat eller när ett helt lag kämpar trots oddsen som Heiding ser ett tecken på något större, något som påminner honom om tron: att falla ned, att resa sig, att inte vara ensam, att inte ge upp, att förtrösta.
För Heiding – och säkert andra fans runtom i världen – erbjuder fotbollen ett livsrum för det heliga i vardagen. En plats där människor möts, förlåter, gläds och sörjer tillsammans. Kanske är det just där Gud finns – inte i segern, utan i kärleken till spelet och till varandra. I de tysta sekunderna före ett avgörande skott blir stadion märkligt stilla – som om tiden själv deltog i andakten. Och när slutsignalen ljuder, känner många ibland att de fått uppleva en liten glimt av evigheten, mitt på en grön plan.
Paul Katsivelis
