Elias Lindén (red.); översättning: Andreas Vesterlund; Bokförlaget Stolpe, 2026
Nu, mer än fyrtiofem år efter att Alasdair Macintyre publicerade sin uppmärksammade bok After Virtue och den debatt med dygderna i centrum som därefter rasade mellan liberaler och kommunitarianer, verkar det ånyo finnas intresse för dygdernas roll i människors liv. Eller åtminstone en önskan att det skall se ut som om man är intresserad, vilket inte är riktigt detsamma. Framför mig har jag en ny antologi med femton texter om dygder. De ger både idéhistoriska och kulturgeografiska perspektiv, från Homeros till idag, från Grekland till Kina. Volymen är mycket ambitiöst illustrerad, vilket bidrar till läsupplevelsen. Men hur recenserar man egentligen en antologi med femton (väldigt) olika texter, som avhandlar ämnen med så stor spridning i tid och rum? Att behandla alla texter är knappast möjligt, så här följer endast några övergripande reflexioner om boken som helhet, med utgångspunkt i den klassiska och katolska traditionen om dygder.
Den första reflexionen rör bokens övergripande perspektiv på, enligt redaktörens förord, ”föreställningar om dygder och laster”. Redan här signaleras att dygder inte är något objektivt och vetbart, med bäring på mänskligt handlande och ett gott mänskligt liv, utan blott disparata, subjektiva och kontextberoende perceptioner. Därigenom kommunicerar antologin som helhet en sorts relativism och ovilja att acceptera existensen av en vetbar objektiv moralisk ordning. En ovilja som ironiskt nog är själva ämnet för en av texterna, fader Thomas Idergards fina essä ”Hur synden försvann och dygden privatiserades: Några frukter av renässansen och reformationen”. Jag erinrar mig här några rader från Thomas av Aquino om att vi inte studerar filosofihistoria för att få veta vad andra har sagt, utan för att bättre förstå vad som är sant. Det är inte denna volymens perspektiv.
Den andra reflexionen är att författarna, med något undantag, inte klargör vad de menar med begrepp som dygd, last, synd, frihet, moral, god och så vidare, vilket gör texterna svårförståeliga. Ett exempel: David Butterfield skriver i sin text om dygderna i antikens Grekland, att när man hos Homeros återfinner ordet areté, dygd, så ska vi inte förstå det som att ordet har en ”moralisk innebörd”. Om vi inte får veta vad Butterfield själv menar med ”dygd” respektive ”moralisk” – vilket vi inte får – är den meningen obegriplig. Saken blir sjufalt värre av variationerna mellan olika texter.
Den tredje reflexionen är att författarna, med fader Idergard som föredömligt undantag, inte skriver något om vilken roll dygderna, intellektuella och moraliska, har i deras egna liv och vad som är deras egna utgångspunkter vid skrivandet. Någon ”neutral” utgångspunkt finns ju inte. Författarnas egna åskådningar har ju en uppenbar betydelse för vad man väljer att forska om, hur forskningen bedrivs och hur den presenteras för läsaren. Vad sägs och vad utelämnas? Den analytiskt lagde kan förvisso vaska fram en del om detta ur texterna, men ett öppet redovisande hade varit välkommet.
Den fjärde reflexionen är att man lite väl ofta funderar på hur väl författarna egentligen behärskar ämnet de skriver om. Till exempel skriver Butterfield i slutet på sin text att romarna inte lämnat några viktigare bidrag vad avser den filosofiska utvecklingen. Så Cicero, Seneca och Marcus Aurelius har inte lämnat viktiga bidrag till moralfilosofin i Västerlandet? Påståendet är inte bara oriktigt. Det är absurt. Den här typen av egendomligheter påverkar tyvärr trovärdigheten i flera av framställningarna.
Det samlade intrycket av denna väldigt snygga volym blir därför, på grund av oredovisade utgångspunkter, oklar terminologi, svajig kunskap och vilseledande historieskrivningar – även om texterna av Idergard, Strózynski och Cassel är insiktsfulla – en sorts kosmopolitiskt dilettanteri. Den som verkligen vill öka sin förståelse för dygdernas roll i ett gott mänskligt liv kan lämna denna bok på kaffebordet och i stället plocka upp något av Josef Pieper, Marcel de Corte eller Jean Porter.
Lars F. Eklund
