Människans storhet ligger i att hon kan göra sig liten och falla ner och tillbe Gud. Tillbedjan och vördnad är den kristna människans livsluft – och plikt. Det är en underbar gåva och nåd att vi får leva i denna djupt kärleksfulla och personliga relation med den levande Guden. En relation som präglas av bävan och vördnad för den som är oändligt mycket större än vi men samtidigt oändligt nära oss i varje ögonblick av vår existens. Det är vår förpliktelse som skapade varelser att vi ger honom den tillbedjan som tillkommer honom, och det är så vi hittar harmoni i vårt liv som kristna. Vårt andliga liv är inte alltid på sin höjdpunkt. Då kan plikt, rutin och heliga vanor hjälpa oss att inte svika Herren. Det borde vara vår största glädje att varje söndag samlas till mässa och möta Jesus i eukaristin, men ibland är det bara plikten som kan få oss att komma till kyrkan, när vi känner oss halvvissna som kristna.
När vi firar Kristi Kropps och Blods högtid (den 7 juni i år) står eukaristin helt i centrum – liksom vår nåd och plikt att få tillbe Jesu fulla närvaro i detta sakrament. Också de som av olika anledningar är förhindrade att komma till kyrkan kan i hemmets helgedom falla ner i tillbedjan och längtan efter Jesus i hans ”ljuva sakrament”, som vi brukar sjunga i hymnen. ”Låt oss med sådan vördnad fira din kropps och ditt blods mysterium att vi ständigt får erfara din återlösnings frukter i vårt liv”, ber vi i kollektbönen. Eukaristin skall bära frukt i hela vårt liv. Av hans godhet har vi blivit till. Av kärlek till oss har han gett oss sin Son. Av omsorg om oss får vi ständigt ta emot sakramenten, speciellt eukaristin, där Jesus ger sig helt till oss. Av medkänsla med oss i vår vilsenhet vill han ständigt undervisa oss genom sitt Ord. Det finns så oändligt mycket att vara tacksamma för.
Eukaristi betyder tacksägelse. Tacksägelse kan förvandla oss från självupptagna, självcentrerade människor till ett heligt folk som tillsammans lovsjunger och tackar Gud i Jesus Kristus. Om vi faller ner i tillbedjan och tackar Jesus av hela vårt hjärta för alla hans välgärningar har det en helande effekt på oss. Eukaristin binder ihop kyrkan till ett enda heligt folk, som i glädje och tacksamhet tillber och förhärligar Herren. ”Eftersom brödet är ett enda är vi – fast många – en enda kropp, för alla får vi vår del av ett och samma bröd” (1 Kor 10:17). Kyrkan föds kring altaret, får näring i eukaristin och sänds ut för att genomsyra världen med evangeliet.
Vi förvandlas av att ta emot Jesus i eukaristin och blir honom mer och mer lika. Det måste liksom märkas på oss efter mässan, att vi av hela vårt hjärta har öppnat oss för honom. Då vill också vi av hela vårt hjärta dela med oss av hans sanning och kärlek, och visa vår tacksamhet mot honom genom att leva till hans ära, i vördnad och glädje över allt han ger oss i sakramentet. Vårt alldagliga liv blir då mer och mer eukaristiskt. Vår tacksamhet fördriver missnöje, gnäll och avundsjuka ur vårt hjärta. Vi förvandlas av det vi äter i eukaristin. ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet […] Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom” (Joh 6:51,56).
När vi tar emot Jesus i eukaristin förvandlas vi av den och blir hans vänner, för att vi i vår tur skall förvandla den verklighet där vi lever i hans efterföljd och till hans ära. Det får vi kalla eukaristisk miljövård. Hela världen är kallad att genomsyras och förvandlas av Jesus, världens ende Frälsare. Vi får delta i detta stora verk. Allt vad vi gör, stort som smått, kan bära frukt till Jesu ära. Alla vi möter kan få möta honom, i och genom oss. Allt lidande, all nöd, alla orättvisor, allt ont kan beröras och förvandlas av hans nåd, om vi vill bli hans redskap, om vi vill falla ner i tillbedjan för honom och sprida hans nåd och kärlek.
”Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, skall också den som äter mig leva genom mig” (Joh 6:57). Vi är aldrig ensamma och övergivna. Vi får alltid förbli i honom. Just i en tid som denna, då många känner sig uppgivna, är det viktigt att lita på Jesu löften. Eukaristin måste få prägla vår yttre värld och förvandla vår inre atmosfär. Så fall ner i tillbedjan och tacka den som har gett sig själv till oss på korset och fortsätter att ge sig till oss i eukaristin och på så många andra sätt.
Lovad och upphöjd vare Jesus Kristus i altarets allraheligaste sakrament nu och i all evighet!
+Anders Arborelius OCD
