Solister, Tölzer Knabenchor, Orchestre de l’Opéra Royal; dir. Gaétan Jarry; Versailles CVS 152
En ny inspelning av Johannespassionen av Bach låter oss uppleva oratoriet på nära håll, som om vi rörde oss framför kören och orkestern. Inte samma lite distanserade men meditativa sätt att följa passionshistorien musikaliskt som brukligt är, men med det omedelbaras kvalitet, genom ansikten, gester, rörelser och blickar. En konsert i slottskyrkan i Versailles för två år sedan spelades in på tekniskt hög nivå. Man kan lyssna och se via DVD eller Blutetooth, båda tillgängliga på datorn eller spelaren via VLC Media player. Ljud- och bildkvalité imponerar.
Johannespassionen, Bachs första passionsverk från 1724, uruppfördes i Leipzigs St. Nikolaikirche, inte i den större Thomaskyrkan där han egentligen hörde hemma som kantor och lärare. Och inte var han uppmuntrad till storverk av sina arbetsgivare – ”om han nu ska komponera, så får det inte bli alltför teatraliskt”, förmanade en rådsmedlem i staden som valt honom.
Och inte hade han skickat sitt libretto till rådet, för prövning av luthersk renlärighet. Och texthäften och affischer hade han tryckt upp utan tillstånd och koll. Och inte blev framförandet någon succé – man varken förstod eller uppskattade den genialitet som kom till uttryck. Bach fick omarbeta sitt verk tre gånger.
Meditation och fördjupning, känsla och eftertanke hos lyssnaren är syftet med att skildra Jesu lidandes historia i musiken. Valet av instrument, röster, tempi, tonart, texter avgör – Bach är en mästare i att välja. Och den här franska versionen, lite grand lättare än de klassiska tyska inspelningarna, förfelar inte sin verkan. På nära håll ser vi instrumentalisterna, de unga körmedlemmarna och solisterna och en dynamisk dirigent. Musiken är väldig, inspelningen strålande. En ovanlig passionsupplevelse att tacka för.
Kaj Engelhart
