Dagen, 2026
När musikern Peo Thydén intervjuas i podden Dagens människa blir hans berättelsen en illustration av något större: ett land och en kultur som har förändrats.
För något år sedan upptogs Peo i katolska kyrkan. Han uppskattar att riten är ”retro”, att kyrkan är en bra grund att stå på, samt att det finns något oföränderligt i det katolska. Han utövar sin tro genom att flera gånger i veckan gå i mässan och att be rosenkransen varje dag. Han menar att religion bygger relation, och att traditioner ger ramar åt livet vilket möjliggör fördjupning.
Han ser sig själv som en som vill sprida tron. Kanske inte genom att lyfta fram det specifikt katolska men genom att lyfta fram Jesus. Det var så det började, hans resa i den kristna tron inleddes i den evangelikala trosrörelsen som han av nyfikenhet och lite sensationslystnad närmade sig. Möten med intressanta människor förde honom närmare Jesus och 1989 gick han ned på knä och började på allvar se sig som kristen. Det påverkade hans liv, han började leva annorlunda, nåden gjorde sitt.
Då, 1989, var det konstigt att vara kristen. Tidningarna skrev om udda exempel. Nu är det öppnare, mer nyfiket. Relationen mellan kristna från olika samfund är också annorlunda nu. När Peo för några år sedan ville göra en resa till påven i Rom för att ge uppmärksamhet åt kristen tro i Sverige fick han, som många andra i vår tid, möjlighet att fundera över skillnader och likheter mellan protestantiskt och katolskt. Denna fördjupning ledde honom mot den katolska kyrkan.
Ur mitt perspektiv ser jag en möjlig väg i ekumenisk och dialogisk anda som också behövs. Den handlar inte jättemycket om kyrkosyn eller om diskussioner om dogmer, utan mer om relationer och oväntade möten som kan leda människor till platser i tillvaron som blir till katalysatorer för förändring.
Jim Lagerlöf
