Rom 6:3–11; Matt 28:1–10
På fredagen lade vi Jesu döda kropp i graven. Där rådde kyla, ensamhet och mörker. Idag däremot börjar vi liturgin med eldens ceremoni: ljus, värme, gemenskap. Vi har tänt påskljuset som symboliserar den uppståndne Kristus, han som har brutit mörkrets dimma inne i templet. Lumen Christi, Kristi ljus återföds på nytt. Alla har vi tagit emot detta ljus, och så har hela templet fyllts av glansen från våra ljus. På nytt hörs jublet i Halleluja och Gloria.
Så börjar årets mest högtidliga liturgi. Ordets liturgi har påmint oss om frälsningens historia: Gud har tagit sin tid, från skapelsen till Jesu ankomst, för att ge sitt liv och uppstå. Vi har firat Kristi seger över synd och död. Kristi uppståndelse är löftet om vår frälsning och grunden för vår tro, vårt hopp och vår kärlek.
Apostlarna hade svårt att tro på att Jesus hade uppstått och Jesus tog initiativ och visade sig för dem vid olika tillfällen. Också idag vill Jesus stärka vår tro på att han lever och vandrar vid vår sida.
Denna dag firas dop och upptagning i katolska kyrkan i många församlingar. Den stora familjen av Guds barn fortsätter att växa, kärleken är fortsatt fruktbar, och trons ljus i Kristus fortsätter att lysa upp vägen. Det är en god dag att minnas vårt eget dop: även vi har återfötts genom vattnet och Anden till ett nytt liv i och med Kristus, även vi har blivit utvalda och upptagna som Guds barn, även vi har mottagit den vita klädnaden som symboliserar Kristi dygder, och även vi har fått Kristi ljus för att vandra som ljusets barn. Idag kan vi förnya löftena från vårt dop.
Maria trodde på att Jesus skulle uppstå, därför led hon vid korset med hoppets tröst och därför fylldes hon av glädje när Jesus uppstod. Låt oss fyllas av samma glädje.
msgr Andrés Bernar Borda
