Françoise Pollet, François Le Roux; Kör och Orkester Radio Stuttgart; dir. Gorges Prêtre; (SWRmusic SWR19166CD)
För nästan precis 30 år sedan – 1997 – spelades Gabriel Faurés Requiem in i domkyrkan i tyska Speyer. Dirigent var fransmannen Georges Prêtre, och skivan blev en klassiker. Kyrkans härliga akustik, de två solisterna, kören och orkestern från Sydvästtyska radion i Stuttgart gjorde framförandet till ett fulländat konstverk. Nu har inspelningen getts ut igen. Som om tiden stått stilla – lika fräsch och välljudande som den måste ha varit då. Tekniken har hållit genom åren.
I motsats till så många pompösa och dramatiska musikaliska versioner av requiem, den katolska dödsmässan, vilar det ett fridfullt lugn och förtröstansfullt skimmer hos Fauré. Han är inte känd som en religiöst aktiv och djupt troende människa, men här skriver han musik som med ett inre lugn och förtroende vädjar om syndaförlåtelse och barmhärtighet från Gud.
De två solisterna, sopran och bariton, avlöser köravsnitten, och den djupt förfinade orkestreringen gör verket till ett innerligt, andligt verk i en klass för sig. Finalen, In Paradisum, blir till en ömsint vision av ett förlöst, lycksaligt liv i en gudomlig evighet.
En helt annan andas barn är Francis Poulencs Gloria, skivans andra del. Ett stort verk för sopransolo, kör och stor orkester. Det gör en förbryllad med sina oväntade harmonier, plötsliga fortissimi, ojämna rytmer, egendomliga tonflätningar, högt och lågt blandat mellan kyrkomusik och varieté, Här finns ingenting av de gamla mästarnas majestätiska gloriaklanger. I stället inåtvänt och lekfullt, med fromhet och humor, sprallighet och vördnad, ständigt oförutsägbart vilket.
Allvar eller ironi? Inte att undra på att det väckte irritation och kallades hädiskt efter uruppförandet 1961. Andra gladde sig åt skillnaden mot sedvanlig andlig och kyrkomusik, fann det nya verket uppfriskande och upplivande. Vad tycker vi?
Kaj Engelhart
