I slutet av januari kom påve Leo XIV:s första budskap till den årliga Världsdagen för sociala kommunikationer. Det är sedan sextio år en årlig reflektion om kommunikation, som riktar sig främst till media, men i längden till alla människor och till hela kyrkan som i sitt väsen och uppdrag är kallad att kommunicera.
Påvarna vill med budskapet värna om både sanningen och friheten, och betona vårt ansvar för god kommunikation. Det är också en varning för falska, manipulativa och tillkonstlade inslag som hotar att vanställa kommunikationen.
Leo XIV:s budskap fokuserar främst på det sista när han på fem tätskrivna sidor berör allt ifrån AI, algoritmer, chattbotar, nätmobbing, deepfake och allt vad den digitala medievärlden omfattar. Budskapets titel, Skydda röster och mänskliga ansikten, förmedlar påvens oro.
Kommunikation, menar han, är inte i första hand ett flöde av innehåll utan ett möte mellan personer, förmedlat genom två oersättliga tecken: rösten och ansiktet, som bär identitet och relation. När digital teknik börjar imitera röster, ansikten, empati och vänskap, och när algoritmer manar till snabba reaktioner och polarisering, menar påven att frågan inte bara handlar om säkerhet eller marknadsreglering. Det står något djupare på spel: hur människan tänker, väljer, relaterar, litar på – och slutligen hennes verklighetsuppfattning.
Leo XIV, som på grund av ålder och livsval inte har behövt mer än lätt beröra den digitala värld som till en stor del genomsyrar många andras liv, har fått hjälp i sin omfattande analys. Han kommer fram till att utmaningen inte är teknologisk utan antropologisk, och varnar för en kultur där människor överlåter sin förmåga att tänka, känna och kommunicera till maskiner, och blir passiva konsumenter av ”otänkta tankar”, utan ansvar eller ursprung.
Detta överlåtande av mänskliga egenskaper till maskiner, denna antropomorfisering, som påven säger, är vilseledande, särskilt för de mest sårbara, då dolda, artificiell arkitekter tillåts tränga in i vårt inre.
Budskapet demoniserar inte den digitala tekniken, men påven betonar ansvaret i att använda sig av den, så att vi inte förlorar förmågan att tänka kritiskt, att bedöma källors tillförlitlighet och se de bakomliggande intressen i informationen som når oss, samt att förstå de psykologiska mekanismer som aktiveras. Det räcker inte med att tillhandahålla digitala verktyg, för att forma och bilda människor, skriver påven i sitt budskap.
Fastetiden erbjuder de troende ett tillfälle att städa. Att sopa bort det som förslavar för att lämna plats i hjärtat för den frihet som Gud vill. Fastan kommer som en påminnelsens tid, för att värna om vårt hjärta och se över vad det är vi bjuder in i vårt innersta väsen. Och påvens budskap ovan bjuder in till reflexion kring en rad frågor: Vilka algoritmer släpper jag in? Vilka appar är inte lika oundvikliga som jag gör dem? Hur mycket av mitt liv ger jag åt sociala medier? Riskerar jag att blir en skrollande slav under vilseledande kommunikation, som berövar min förmåga att tänka och vara uppmärksamt förankrad i verkligheten?
Fastetiden ger oss tillfälle att städa, för att lämna plats för ansikten och röster, för möten. I sitt fastebudskap lägger påve Leo därför till en botgöring som han ber alla att praktisera:
”Vad gäller detta vill jag inbjuda er till en ofta underskattad form av avhållsamhet: att avstå från ord som förolämpar och sårar vår nästa. Låt oss börja med att avväpna vårt språk, undvika hårda ord och förhastade omdömen, avstå från förtal och från att tala illa om dem som inte är närvarande och inte kan försvara sig. Låt oss i stället sträva efter att väga våra ord och odla vänlighet och respekt i våra familjer, bland våra vänner, på arbetet, i sociala medier, i politiska debatter, i medierna och i kristna gemenskaper.”
Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
