Regi: Rian Johnson; I rollerna: Daniel Craig; Josh O’Connor; Glenn Close; Josh Brolin; Netflix, 2025
”Det var så jag kom till Chimney Rock – David mot Goliat. Ung, dum och full av styrka.” Så beskriver fader Jud Dupenticy hur det var när han anlände till sin nya församling, Chimney Rock, efter att ha blivit omplacerad av sin biskop. Filmens inledning visar att fader Jud, som varit proffsboxare och gatupojke, ger efter för en kampinstinkt han själv inte tror på. Han nitar en diakon. När han ställs inför biskopen på grund av detta säger han att ”Kristus inte kom för att kämpa mot världen utan för att läka den” och att han ”bara vill vara en god präst”. Biskopen gör bedömningen att detta är just vad Chimney Rock behöver.
Det är en krympande och andligt död församling fader Jud kommer till – och han är inte välkommen. Kyrkoherden, monsignore Jefferson Wicks, använder predikstolen för att skrämma och peka ut syndare samtidigt som han omger sig med en liten grupp beundrare – och han använder bikten som ett slagträ mot fader Jud. På långfredagen sker mordet. Wicks får en dolk i ryggen under korshyllningen och fader Jud blir direkt misstänkt. Detektiv Benoit Blanc anländer för att lösa den ”omöjliga mordgåtan” och ett samarbete med fader Jud inleds då Blanc tidigt berörs av fader Juds innerlighet. Detta samarbete kan nästan ses som en liten analogi över hur förnuftet möter trons ljus. Blanc är övertygad rationalist och fader Jud djupt troende.
Framför allt är detta en mordgåta som, även om den skildrar ett allvarligt missbruk av biktens sakrament, ännu mer skildrar biktens fantastiska kraft som nådemedel. Ingen orkar leva med lögner. Som en av karaktärerna säger i slutet av filmen: ”Vi förtjänar sanningen – jag behöver sanningen!”. Elegant scenografi, humor, och briljant skådespel. En alldeles utmärkt omöjlig mordgåta.
f. Joakim Breding
