Strängnäs stiftshistoriska sällskap, 2025
I glädje har nu det medeltida Stängnäsmissalet, Missale Strengnense, kunnat välkomnas fram i ljuset efter många undanskymda år. Detta har gjorts genom ett vackert bokverk om tre linneklädda volymer i flerfärgstryck. Medeltidsmissalet för Strängnäs stift trycktes 1487 på uppdrag av biskop Kort Rogge i hundrasjuttio exemplar. Ett enda är bevarat och finns i Strängnäs domkyrka. Detta är därmed en av Sveriges mest värdefulla böcker.
Bokverket erbjuder mycket mer än enbart en utgåva av missalet: Läsaren ges en möjlighet att stiga in i den värld som utgjort den större kontexten kring Missale Strengnense, såväl under medeltiden som längs resan framåt i tiden. Volym 1 innehåller tio artiklar som behandlar missalet ur var sitt perspektiv och tillsammans ger en väl sammansatt bild. Biörn Tjällén inleder med en artikel om biskop Kort Rogge, den politiska miljön i hans tid och den roll helgonkulten spelade i rikspolitiken. Stephan Borgehammars artikel beskriver det senmedeltida gudstjänstliv som Strängnäsmissalet var uniformerande för i sitt stift. Läsaren ges både en fyllig mässförklaring och en redogörelse för fastebruk, processioner och mässfromhet. Dessutom förklaras utförandet av de sakrament och kyrkliga handlingar som ledsagade människan genom livet från dop till begravning. På detta följer Erika Kihlmans artikel om missalets rubriker, det vill säga det som är skrivet i rött (lat. ruber). Dessa är dels rubriker i modern mening, dels intressanta och pedagogiska instruktioner för utförandet. Kihlman härleder texterna till ett par välkända kontinentala liturgikommentarer och resonerar kring vem som kan ha legat bakom deras utförande i Missale Strengnense.
Karin Lagergren berättar om Strängnäsmissalets musik – om vem som sjöng, vilka böcker man hade och om notationen. Hon har i Volym 2 transkriberat den medeltida notbilden till en modern och supplerat de melodier som enbart angivits med sin inledning. Lagergrens artikel följs av Wolfgang Undorfs om den tidiga boktryckarkonsten i Sverige, där också en liten inblick i hur arbetet utfördes ges. Patrik Åströms artikel tar vid med att beskriva det fysiska exemplaret av Missale Strengnense. Han redogör också för bokens innehåll och de synliga tecknen på hur den använts.
Att illuminationer blivit bortskurna ur medeltida böcker är inget ovanligt. Eva Lindqvist Sandgren redogör i sin artikel för den unga katolska konstnärinnan och kalligrafen Julia Becks imponerande arbete med att återställa dessa. Fanny Stenback berättar om bevarandeproblematiken i Strängnäs domkyrkobibliotek, men också om ökade kunskaper om hur hoten mot de värdefulla böckerna kan hanteras och motverkas. Elin Andersson beskriver domkyrkobibliotekets historia och G. E. Klemmings ansträngningar för att bygga upp en svensk nationalbibliografi. Den sista artikeln är skriven av Carl Sjösvärd Birger och beskriver Svenska kyrkans nyvaknade liturgiska intresse i slutet av 1800-talet och det förnyelsearbete som följde under 1900-talet, ofta med försänkningar i Strängnäs.
Volym 2 består av Erika Kihlmans översättning av missaletexten, föregången av en introduktion där innehållet kommenteras: Först kalendariet med bland annat gyllental, söndagsbokstäver och åderlåtningstabell. Därefter innehållet – temporale och sanctorale och mer – med korta förklaringar. Anmärkningsvärda är Strängnäsmissalets pedagogiska introduktionstexter till många av kyrkoårets dagar. Dessa är ytterst läsvärda och dessutom lättillgängliga genom Kihlmans översättning av hela missalet till modern svenska. Översättningen har även berikats med en notapparat som ger andra typer av upplysningar än de i introduktionen. Volym 3 innehåller den faksimilutgåva som låter läsaren se Missale Strengnense med egna ögon.
Bokverkets tre volymer samverkar på ett ypperligt sätt och ger läsaren en gedigen bild av Missale Strengnense och dess kontext – så fint att man gärna överser med ett par ganska förargliga korrekturmissar. Vad som skulle ha gjort detta verk komplett är en textkritisk utgåva av den latinska texten, eller åtminstone en transkription som låter oss se den latinska texten utskriven på modernt och läsbart sätt. Det hade än mer tillgängliggjort missalet för vidare forskning och det är förvånande att detta har valts bort. I övrigt har vi endast att läsa och glädjas!
Katarina Hallqvist
