Hartmut Rosa; översättning: Sten Hidal; förord av Joel Halldorf; Artos, 2025
Hur ser förhållandet mellan demokrati och religion ut? Från såväl kyrkligt som sekulärt håll har man ibland sett dem som oförenliga. ”Man kan inte rösta om teologiska sanningar”, har kyrkliga företrädare sagt. ”Religionen kommer med tiden att försvinna”, har sociologer hävdat. Men historiker har också framhållit väckelserörelsens roll för demokratins genombrott – inte minst i vårt land.
Det blir därför intressant att läsa Hartmut Rosas bok Demokrati behöver religion. Det rör sig om en mycket kort skrift. Nästan hälften upptas av kyrkohistorikern Joel Halldorfs förord.
Rosa är inte statsvetare utan sociolog. Hans bok handlar inte om partier och valprocesser utan om opinionsbildning och värdegrund. Han anknyter till sociologen Jürgen Habermas avhandling Borgerlig offentlighet från 1962. Habermas framhöll där hur samtal och debatter på kaféer banat väg för demokratin. Enligt Rosa, som växt upp som katolik, har kyrkorna haft en liknande roll.
Rosa kritiserar den västerländska kapitalism som kräver allt högre tillväxt och snabbare tempo för att fungera. Idag godtas detta av alla tyska partier. Det gäller även De Gröna, som länge varit dess främsta kritiker. Men inte heller Rosa kan presentera ett annat system för ekonomin.
Det blir då i stället viktigt med alternativa miljöer där vi kan stanna upp och reflektera över tillvaron. Kyrkorummet kan fungera som ett sådant. Vi kan då erfara en ömsesidig kontakt med hela världen – ja med alltet. Rosa kallar en sådan upplevelse ”resonans”. Han lyfter särskilt fram nattvarden i detta sammanhang. Vi får där på en och samma gång kontakt med bröd (och vin), med andra människor (”kommunion”) och sist men inte minst – med Gud själv.
Ingemar Andersson
