Rosalía; Columbia, 2025
Den spanska artisten Rosalías nya album, Lux, är inte bara ett musikprojekt fyllt av symbolik, utan också ett ärligt uttryck för människans längtan efter det transcendentala. Artisten presenterar ett verk som förenar musikalisk innovation och en stark andlig riktning, vilket förklarar det stora intresse albumet har väckt hos både troende och icke-troende.
Rosalía slog igenom internationellt med sitt andra album El mal querer (2018). Sedan dess har hon utmärkt sig genom sin förmåga att förnya sig och genom sin djärvhet i att förena genrer, sångtekniker och produktioner, som vid första anblick kan verka oförenliga eller ovanliga i den kommersiella musikvärlden. Ett av hennes mest karakteristiska drag är det minutiösa konceptuella arbetet bakom varje album. Rosalías album är inte enbart en samling låtar, utan sammanhängande verk med en tydlig röd tråd i både musikalitet och estetik. Därför är det inte förvånande att Lux också har ett mycket tydligt koncept. Det som däremot har överraskat – även hennes trogna lyssnare – är det valda temat: andlighet.
Enligt de senaste intervjuerna är albumet resultatet av en tre år lång kreativ process där hon denna gång ville arbeta med orkestrala ljud, lyriska tekniker och mer än tio språk – allt för att förmedla en känsla av gudomlig höjning och närhet till nästan, och för att minska de språkliga barriärerna så långt det går. Hon ägnade ett helt år åt textskrivandet och lät sig inspireras av livet hos heliga kvinnogestalter från olika religiösa traditioner, från kristendom till islam och hinduism, från Jeanne d’Arc till Rābia al-Adawiyya. Men enligt hennes egna ord har avsikten inte varit att skapa ett religiöst album i doktrinär mening, utan ett existentiellt – ett verk som med respekt närmar sig personer som förkroppsligar sökandet efter sanning, överlåtelse och livets och det gudomligas mening. Rosalía har visserligen inte öppet identifierat sig som katolik, men hon har sedan början av sin karriär visat teocentriska tendenser och en tydlig dragning till katolsk ikonografi.
Ur ett psykologiskt perspektiv kan detta delvis förklaras av det inflytande som hennes närmaste omgivning har haft; först och främst hennes familj, där hennes djupt troende katolska mormor varit en central religiös och andlig referens, och därefter landet där hon växte upp. Spanien är visserligen en sekulär stat sedan 1978, men bär fortfarande på djupt rotade katolska traditioner som präglar dagens kultur. Katolsk tro kan därför ses som hennes främsta referensram i andliga frågor.
I linje med sitt personliga och konstnärliga sökande har Rosalía uttryckt att hon under lång tid känt en inre tomhet som ingen jordisk erfarenhet kunnat fylla, och att hon efter självreflektion kommit fram till att ”kanske är den tomheten Guds plats”. Hon tillägger också: ”Kanske vill Gud fylla den tomheten för att kunna nå andra människor genom mig”, med hänvisning till albumet som ett vittnesbörd som kan hjälpa lyssnaren att närma sig det gudomliga.
Albumet Lux ställer fler frågor än det ger svar, vilket artisten själv påpekar, och ger lyssnaren utrymme för upptäckt och urskiljning. Det förmår föra den som lyssnar till reflektioner kring spänningen mellan det jordiska och det gudomliga, den mänskliga ofullkomligheten, barmhärtigheten och Guds kärlek – och kulminerar i den sista låten, Magnolias, där temat är döden och mötet med Gud, framförd tillsammans med den katolska liturgiska kören Escolanía de Montserrat, som har varit verksam sedan 1200-talet.
Sammanfattningsvis gör Rosalía inte anspråk på att äga sanningen – men hon söker den, och i detta kan vi känna igen oss. I en tid då vi tycks befinna oss i ett nytt kulturellt skede, präglat av en växande religiös känslighet, är det viktigare än någonsin att lita på Guds plan – han som outtröttligt söker varje människa.
Sara Patricia López Ros
Nunca te enteras que soy tu sombra
y esa es mi manera de demostrar
que te he pensado y te he extrañado
Yo me sé tus deseos indeseables.
Mi aliento es el viento que te roza el pelo
y por amor estoy detrás.
Fri översättning:
Du vet aldrig att jag är din skugga,
och det är mitt sätt att visa dig
att jag har tänkt på dig och saknat dig.
Jag känner dina oönskade önskningar.
Min andedräkt är vinden som stryker över ditt hår,
och av kärlek är jag alltid bakom dig.
(Ur Dios es un Stalker, av Rosalía på albumet Lux)
