Påve Franciskus; Veritas Förlag, 2025
I klostret har vi högläsning under måltiderna på vardagarna och nyligen läste vi Han älskar oss, påve Franciskus encyklika om den gudomliga och mänskliga kärleken i Jesu hjärta, i fin översättning av fader Anders Piltz. Detta är den sista encyklikan påven Franciskus hann slutföra och kan, som biskop Anders skriver i förordet, ses som hans testamente till oss alla. Det är en innehållsrik text som berör djupa ting, och det går inte att göra den rättvisa vid endast en genomläsning, men vi systrar delade det vi hört och tänkt när vi lyssnade till texten och detta är en sammanställning av det samtalet.
Det förekom en lite skeptisk föreställning hos oss systrar om Jesu hjärta-andakten, att den skulle vara en romantiserad 1800-tals version av en special fromhet med obegripliga, barnsliga bilder. Efter att ha lyssnat till encyklikan kom förståelsen att andakten har varit spridd i kyrkan, i både tid och rum.
Hela encyklikan är skriven på ett vardagligt och klart språk. Den handlar om vår vardag, hur vi kan leva i en verklig relation till Gud. Det är en jordnära andlighet som utgår från det mänskliga. Jesu hjärta-fromheten tillhör det man kallar folkfromhet och påven framhäver hur viktig den är för det kristna livet. Det är viktigt att ha en personlig relation till Jesus Kristus, att känna sig älskad helt personligt och att tron inte bara är intellektuell och filosofisk. Han talar om Jesu kärlek på ett sätt som är verkligt och till tröst.
Jesu hjärta-fromheten har haft, och har, en stark förankring i klosterväsendet, också för kloster som likt vårt följer den helige Benedikts regel. Påven nämner bland annat nunnorna Lutgard av Tongeren, Mechtild av Hackeborn och Gertrud av Helfta, som talat om vilan i Herrens hjärta som källa till liv och inre frid. Han skriver att den heliga Gertrud och Mechtild har uppfattats som ”Jesu hjärtas närmaste förtrogna”.
Jesus pekar på sitt hjärta, men inte som en fristående del utan som en symbol för hans gränslösa kärlek. Det som avses är hela Jesus Kristus, Guds Son som blivit människa.
Marguerite-Marie Alacoque, fransk ordenssyster på 1600-talet, mottog många visioner där Jesus talade om hur hans gudomliga hjärta var upptänt av kärlek till människorna. I en av dem säger Jesus till henne att hans kärlek besvaras med ”inget annat än otacksamhet och likgiltighet”, ”kyla och förakt”.
En av systrarna kände igen dessa ord om likgiltighet och kyla från en bok om en annan ordenssyster med liknande visioner från Gud. Det är en smärtsam tanke att Jesus Kristus, Guds Son, i nästan två tusen år hade funnits i en liten hostia i tabernaklet och ändå blivit bortglömd av sina utvalda själar. Boken blev en kallelse till kärlek och gjorde att hon beslutade att gå i kloster.
I Jesu gudomliga kärlek till var och en av oss lär vi känna Fadern. Jesu hjärta är vägen till Fadern. I hjärtat kan vi känna att Herren är nära oss när vi är bedrövade. Att ta emot Guds vänskap gör oss till personer. Det är viktigt att vi hyser tillit till Jesus och låter oss omfamnas av hans kärlek.
Vårt hjärta är platsen där vi kan lära känna oss själva, där finns vårt sanna jag. Det finns viktiga frågor i livet, såsom om vem jag är och om vad det är jag söker. Frågorna kan föra oss till vårt hjärta, men det kan verka skrämmande. Påven ser det som en av anledningarna till det förlorade intresset för hjärtat och därmed förmågan att möta den andra, eftersom hjärtat sammanbinder oss med andra. Det som kommit i olag i den moderna världen har sitt ursprung i människornas hjärtan, och det har lett till att den andra försvinner ur vårt synfält. Tillvaron har blivit fragmentiserad.
När påven Franciskus öppnade den synodala vägen och kallade alla till samtal var det profetiskt. I de svårigheter vi står inför behövs alla människors bidrag, bara så kan de lösas. Nu har han gett oss vägen till att uppfylla det, kärlekens väg. När vi befinner oss i våra hjärnors verklighet blir våra lösningar mer rätt än andras och vi kämpar för att överbevisa den andra. Vi ser hur gemenskaper slås sönder av oenighet och bitterhet. Vi är alla Guds barn och han älskar var och en av oss. Han vill att vi ska finna vägen till hans kärlek genom Jesu hjärta och där finna alla våra bröder och systrar. Detta är en encyklika att leva med här och nu, och låta sig omformas av. Den är också profetisk och en stor gåva till oss alla.
Benediktinnunnorna i Jesu Moder Marias kloster
