Dick Harrison; Historiska Media, 2024
Som svenskar tänker vi främst på Hansan för dess hjälp till Gustav Vasa. Dick Harrison har nu skrivit en tjock bok om denna handelsorganisation – eller vad den nu skall kallas. För det är inte lätt att definiera Hansan.
Nätverket växte fram i slutet av 1100-talet och började gå tillbaka på 1500-talet. Formellt finns vissa delar ännu kvar. Centrum fanns i nordtyska städer med Lübeck i spetsen. I Norden bör Visby och Bergen framhållas. Stockholm, Nyköping och Kalmar brukar också räknas som hansestäder. Från Sverige exporterades koppar och järnmalm. I danska Skåne hölls stora marknader, där man bland annat sålde sill.
Bortsett från en kort period hade Hansan inte någon ledare. Representanter samlades i stället till så kallade hansedagar – en sorts kongresser. Man gjorde allt för att gynna den egna handeln. Men någon fri konkurrens var det inte tal om. Ändå hävdar Harrison att kapitalismen växte fram långt före reformationen. Den tyske sociologen och historikern Max Webers kända tes att kalvinismens etik lade grunden är därför fel – eller åtminstone otillräcklig som förklaring. Även om handeln stod i centrum byggde köpmännen också kyrkor. I Lübeck var deras Mariakyrka till och med större än stadens domkyrka.
Hansan förhandlade med både furstar och stater. Fick man inte som man ville kunde man även ta till militära medel. På 1300-talet krigade man mot Valdemar Attedag – Danmarks kung, som också ville härska i Nordtyskland. Den danskledda Kalmarunionen blev sedan en fiende. Därför var det naturligt att stödja Sveriges kamp för utträde ur unionen.
Dick Harrisons bok ger en mycket omfattande beskrivning av Hansans verksamhet. Men man kan lätt drunkna i alla detaljer. Därför blir det svårt att se den röda tråden i hans skildring.
Ingemar Andersson
