Alva Dahl; Syster enbär, 2025
Med poetens klarsynthet tecknar Alva Dahl ett porträtt av helige Franciskus och heliga Klara och deras första följeslagare, på ett sätt som tränger in i deras hjärtan – och i mitt. Jag får en aning om den heliga dårskap som krävdes för att Jesu allra minsta bröder och systrar skulle få för sig något så galet, som att på allvar försöka leva evangeliet full ut.
Orden är precisa och sparsamt använda. Dahl nyttjar språket som en sann ordkonstnär. Det är texter att återvända till, att meditera över, att kanske till och med använda som biktspegel. Alla helgon har varit vanliga människor, precis som jag, även de som har levt i en annan tid och med andra förutsättningar – vad inom mig står i vägen för att låta evangeliet om Kristus omvandla mig helt och fullt?
Som läsare är man hjälpt av att vara lite bekant med de biografiska uppgifterna om helgonparet, för att lättare kunna se situationen framför sig som tecknas i Dahls poetiska språkdräkt. Men det är inget krav, orden står för sig själva och bjuder in mig att reflektera över mitt förhållande till andra människor, till skapelsen och till Skaparen själv … som ropar tyst på mig, djupt i mitt hjärta.
Mattias Lindström
