Åsa Lindell; Visto förlag, 2025
Denna autofiktiva roman skildrar en bagares dotter – Gertrud – från femårsåldern till tonåren boende i en liten by i Tyskland före, under och efter Andra världskriget. Det är en lättsam bok som verklighetstroget berättar, mestadels ur Gertruds perspektiv, om hur nazismen smyger sig in i samhället. Gertrud vill gå med i Hitlerjugend, inte för att hon förstår vad det är för organisation, utan för att man får fina kläder och verkar ha roligt. Hennes föräldrar säger nej. Hon blir erbjuden att få gå i en arisk elitskola för att hon är en så begåvad elev. Smickrad och glad över erbjudandet frågar hon sina föräldrar, som säger nej. Genomgående verkar föräldrarna ha en klok inställning i samtidens Tyskland, så klok att man ibland undrar om det var möjligt under 1930– och 1940–talen.
Parallellt med krigets utveckling växer Gertrud upp, hon går från att vara en liten flicka till att gå i kyrkan, bli en duktig elev i byskolan, flytta till en släkting för att gå i en bättre skola, få en balklänning uppsydd och sätta sig upp mot sin pappa.
Boken hade för mig en lång startsträcka, men förmodligen är det författarens avsikt att skildra hur krigets sakta smög sig på och påverkade ett barn som Gertrud. Det är också en styrka att tiden efter kriget är med, en tid som präglades av brist på det mesta och av ett sönderbombat samhälle. Pappan förhörs av amerikansk militär som utreder hans samröre med nazismen. I det lilla samhället ersätts kontanthandeln med byteshandel.
Bagarens dotter är lättsam trots det svåra ämnet och den ger en insikt i hur det var för ett litet samhälle i Tyskland under de svåra åren.
Carolina Olsson
