Tomas Blom; Historiska Media, 2025
Det är en djärv uppgift Tomas Blom har tagit på sig, att på 165 sidor försöka ge ett bidrag till förståelsen av Martin Luther som person och författare. Blom inleder sin bok med en beskrivning av den omvärld i vilken Luther växte upp och blev formerad. Han berättar även om Luthers inträde i kloster, hans tvivel på människans egen förmåga att handla gott samt den starka reaktion på insamlingen av medel för att restaurera Peterskyrkan i Rom som han gav uttryck för. Merparten av boken handlar om tiden från 1517, med publikationen av de 95 teserna, till 1526 när Luther hade färdigställt sin ”Tyska mässa”. Denna tid omfattar de disputationer som Luther blev kallade till, hans exkommunikation, bannlysning från det tysk-romerska riket, flykten till slottet i Warburg, giftermålet med Katharina von Bora samt organiserandet av den nya lutherska kyrkan.
En del förenklingar och felaktigheter hade Blom kunnat undvika i presentationen av Luther, såsom att han skulle ha varit en ”medeltidsmänniska” eftersom han trodde på djävulens existens, eller att avlat – efterskänkning av botgöring – syftar till syndernas förlåtelse och att de utfärdade avlatsbreven handlade om att köpa sig absolution. En del anakronismer – såsom antydan att läran om påvens ofelbarhet skulle ha varit dogm under Luthers levnad eller att Vatikanstaten existerade under 1500-talet – hade också behövt korrigeras.
Bloms porträtt av den tyske reformatorn kan inte sägas vara idealiserande utan de antisemitiska utfallen – som att judar söker sanningen om Bibeln ”under suggans svans”, att djävulen har tagit judarna i besittning och att den världsliga makten gör bäst i att bränna synagogor och judiska skolor – är återgivna utan skönmålningar. Blom väjer inte heller för Luthers analhumor och vulgära språk gentemot meningsmotståndare. På det hela taget är boken läsvärd utan att den för den skull skänker några nya perspektiv på den så omskrivne och väl beforskade reformatorn.
Andreas Mazetti Petersson
