Am 6:1a, 4–7; 1 Tim 6:11–16; Luk 16:19–31
Den rike mannen såg aldrig Lasaros. Han passerade honom varje dag, men hjärtat var stängt. Och kanske är det just likgiltigheten som är berättelsens verkliga tragedi – inte rikedom, utan bristen på relation, på ansvar, på medkänsla.
I vår tid utspelar sig samma berättelse i hela världen. Vi ser tecknen: klimatförändringar, förstörda ekosystem, växande ojämlikhet. Skapelsen såras, de fattiga drabbas. Och ändå fortsätter mycket som vanligt.
Skapelsens tid påminner oss om att fred med jorden inte bara handlar om miljö, utan om rättvisa. De som bidrar minst till förstörelsen drabbas oftast hårdast.
Jesus varnar oss – inte för att skrämmas, utan för att väcka oss. Han kallar oss att lyssna, att omvända oss medan det ännu är tid.
Att leva i tro är att se. Att följa Kristus är att ta ansvar: för våra medmänniskor, för skapelsen, för framtiden.
Gud har talat – genom profeterna, genom Kristus, genom jorden själv som ropar. Lyssnar vi?
Omvändelse börjar i hjärtat, men den får synliga konsekvenser. Den öppnar ögonen och leder till handling, till delande, till försoning – och i förlängningen till fred.
Omvändelsen är vår chans. Och hoppet är inte långt borta – det börjar där vi öppnar dörren och möter den som ligger utanför. Låt oss inte vänta. Låt oss svara – i tro, i rättvisa, i hopp.
br. Pierre-André Mauduit OP
