Red. Karin Johannesson & Erik Berggren; Verbum, 2025
Det är mestadels kyrkoarbetare i Uppsala stift i Svenska kyrkan som har bidragit med de tjugosju korta texterna i denna bok. Det handlar om allt från pilgrimsvandring, skolbesök och konsthantverk till körsång, deckare i kyrklig miljö och kyrkorummets förkunnelse. Allt kretsar kring mystagogiken som i boken beskrivs som ”en växelverkan mellan trons gemensamma skatter och den enskilda människans egna erfarenheter av hjärtats upplyftande till Gud”.
Karin Johannesson, biskop i Uppsala stift, och Peter Halldorf, teolog och författare, inleder med var sitt kapitel. Johannesson skriver om olika sorters mänskliga erfarenheter som kan föra oss närmare Gud ”om Gud vill använda våra erfarenheter på ett sådant sätt”. Det är naturupplevelser, kulturupplevelser, kyrkans liturgi och vårt umgänge med bibelordet. Hon kallar dessa upplevelser för sfärer och hon beskriver dem på ett fint sätt med personliga exempel. De följande kortare texterna är sedan grupperade under dessa sfärer.
Halldorf skriver om den tidiga kyrkans mystagogik. Då handlar det mera precist om människans införande i de kristna mysterierna eller sakramenten, särskilt dopet och eukaristin. Han ger en inblick i kyrkans påskfirande, dopliturgi och det eukaristiska firandet. Vi får lära oss om Kyrillos av Jerusalem och Ambrosius av Milano och de mystagogiska katekeserna. Det är en god sammanfattning av 300-talets undervisning om sakramenten. Jag uppfattar dessa två inledande kapitel som bokens tyngdpunkt.
Vi får sedan ta del av reflektioner kring hur naturen, kulturen, liturgin och bibelordet kan ge erfarenheter av Gud. Det blir lite spretigt och ibland blir kopplingen till mystagogiken tillkämpad, men denna bok är ändå ett viktigt tidsdokument, som svarar på frågan: Hur reflekterar kyrkoarbetare kring tron i ett av Svenska kyrkans stift år 2025?
f. Henrik Lindeskog
