Vi firade den heliga Ingrid av Skänninge den 24 juli. Bygden kring Vadstena har frambringat flera helgon, säkert också en del anonyma och okända för världen, och inte bara under medeltiden. Vi tillhör ju ett heligt folk, en helig kyrka, som vi bekänner i trosbekännelsen som stadfästes för 1 700 år sedan i Nicaea och som alla kristna kyrkor och samfund bejakar. Därför sammanfaller firandet av ett ekumeniskt år med katolska kyrkans heliga jubelår. Med tacksamhet gläds vi över den gemensamma grund som kristna över hela jorden står på, samtidigt som vi ber att Jesus ger oss den fulla och synliga enheten. Vi minns också i år Stockholmsmötet där ärkebiskop Natan Söderblom samlade kristna ledare för att be om fred på vår jord. Fredstemat är lika angeläget i vår plågade tid. Helighet, enhet och fred hör ihop i Guds och våra ögon.
”Jag skall ge er en framtid och ett hopp”, skriver profeten Jeremia (29:11) till de landsflyktiga judarna i Babylonien. Också vi behöver få höra detta hoppfulla budskap. Som kristna är det vår uppgift att ge hopp till dem som är uppgivna och tycker att framtiden är mörk och hopplös. Den helige Ande kan hjälpa oss kristna att sprida evangeliets hopp om Guds närhet och hjälp i en kall och hård verklighet. ”Hjälparen, den helige Ande som Fadern skall sända i mitt namn han skall lära er allt och påminna er om allt” (Joh 14:26). Anden kan hjälpa oss att se hur vi kan förmedla evangeliets budskap och göra det relevant för vår samtid. Det är säkert en av ekumenikens viktigaste uppgifter att hjälpa oss att peka på vad Jesus har sagt: ”Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger” (Joh 14:27).
På svenska skiljer vi mellan frid och fred. För Bibeln är det främmande att skilja på det inre och yttre. Shalom, eirene är en helhet, en gåva från Gud som både ges oss i det inre och samtidigt måste bli synlig i vår värld. Den som öppnar sig för Guds frid och låter sig förvandlas inombords bidrar till att skapa en mer fredfull värld i sin omgivning. Vi kan inte ändra på hela världen, men vi kan göra oändligt mycket mer än vi tror för att sprida fred och försoning på den plats som Gud har anförtrott till var och en av oss. Det är det vi ser i de heligas liv, och vi är alla kallade att leva i de heligas gemenskap, som vi säger i trosbekännelsen. Den heliga Birgitta kallade därför sitt kloster Pax Mariae.
Jesus vill att vi alla skall bli fridstiftare och så bli saliga. Han har anförtrott hela sin skapelse åt oss för att vi skall sprida frid och fred omkring oss. ”Håll fred med varandra” (1 Thess 5:14), skriver Paulus. Jesu frid måste sippra ut ur vårt hjärta och nå dem som lever omkring oss. Som Jesu vänner får vi den underbara uppgiften att göra Guds fred synlig. Genom vårt dop har vi blivit ett Andens tempel, där Gud, den heliga Treenigheten själv, lever. Vi är inte tomma inombords, säger ett annat helgon, Teresa av Avila, för att påminna oss om vår värdighet, men också om vår kallelse att försöka leva ett heligt liv som blir andra till välsignelse.
Paulus talar om hur vi skall kunna förverkliga denna kallelse: Håll fred med varandra, förmana de oansvariga, uppmuntra de missmodiga, ta hand om de svaga, ha tålamod med alla, löna inte ont med ont, sträva efter att göra gott (jämför 1 Thess 5:13–15). Men för att göra allt detta, måste vi vara öppna för Guds röst som hjälper oss att se hur vi skall agera i de konkreta situationerna. I bönens lyssnande grundhållning kan vi ta till oss Andens impulser. De heliga hjälpa oss genom sin förebild och förbön.
Hur kan vi kristna i dagens Sverige hitta vårt sätt att sprida fred, enhet och helighet? Det är just det som detta ekumeniska och heliga år vill inspirera oss till. Vi kan inte förändra hela Sverige och lösa alla problem, men vi kan börja med oss själva och se hur vi kan bli mer rotade i vår inre frid och ta emot den heliga nådens livgivande vatten, som förnyar och stärker oss i vår ständiga förening med Jesus och Fadern. Öppnar vi oss för denna kärlek som strömmar över oss, blir det naturligt för oss att dela med oss av denna andliga rikedom också på det konkreta planet. Vi blir mer klarsynta och ser vad människor i vår närhet behöver. Det blir vår glädje att tillsammans med trossyskon sprida Jesu godhet och omsorg omkring oss. Detta gemensamma kristna vittnesbörd är så viktigt i vår tid. Detta ekumeniska år måste få inspirera oss att med en röst vittna om Jesus i Sverige, i ord och handling, så att fler får ett hopp och en aning om att också de är oändligt älskade.
+Anders Arborelius OCD
