Regi: Maud Nycander; Sverige, 2025
Många har sett Maud Nycanders film Nunnan som kom 2007. Dokumentären berättar om 19-åriga Marta och hennes familj, och om hennes beslut att inträda i karmelitklostret i Glumslöv. Reaktionerna på filmen har varierat från fascination till förfäran över detta livsval, men helt klart är att filmen berör. Klosterlivet, inte minst i ett så slutet kloster som Karmel, väcker många frågor, men säkert också längtan efter ett helhjärtat liv.
Denna höst har fortsättningen kommit, Nunnan – 25 år i kloster, efter att Nycander under åren brevväxlat med Marta eller Syster Maria av Bebådelsen, som blev hennes klosternamn. Hon har även fortsatt hålla kontakt med familjen. Fascinationen för syster Marias val finns kvar, och även i denna andra film är frågan brännande om drivkraften som för till en så radikal avgörelse. Trots många frågor erkänner Nycander i slutet att hon inte helt kan förstå syster Marias livsval. Men det är ju så det ska vara. En kallelse handlar om kärlek och om att svara på den. Och kärlek låter sig inte förklaras.
Syster Marias 25 år i klostret är utgångspunkt för dokumentären. Nycander förutsätter inte att vi har sett hennes första film, utan blandar nutid med tillbakablickar. Men filmen handlar inte bara om syster Maria. Det är lika mycket en film om familjens tjugofem år utanför klostret. Vi möter föräldrarnas reflektioner över hur dotterns val har påverkat dem. Vi möter storebror som flydde till Paris och ville ta avstånd från tron, men som nu funnit vägen tillbaka och låter just den vara kittet som håller ihop äktenskap och familj. Här finns lillebror, som då inte förstod sin storasysters val, men som nu valt att flytta utomlands för att kunna leva det traditionella katolska liv han längtar efter. Här möter vi två systrar som valt att stanna i föräldrahemmet och gemensamt driva gården vidare.
Tydligt är att alla syskonen är präglade och påverkade av uppväxten på en gård där familjens lilla privata kapell med gemensam bön varit och alltjämt är centrum. De beskriver dock att föräldrarna gett dem stor frihet när det gäller livsval. Detta bekräftas av att olikheterna syskonen emellan bygger på samma grund vad gäller tro och värderingar. Det är vackert att se att den dotter och syster som de trodde att de skulle förlora, finns så tydligt med i deras liv, fastän hon inte är fysiskt närvarande. Syster Marias bön och levande intresse för familjen är verkligen påfallande.
Det hör verkligen till ovanligheterna att ett karmelitkloster låter en syster intervjuas och filmas, i en tradition som annars betonar det fördolda livet och anonymitet gentemot världen. Inte konstigt att en del höjer på ögonbrynen när syster Maria låter sig filmas. Vi som står i en annan klostertradition tänker att det är onödigt att definiera eller försöka gradera vilket klosterliv som är strängast, eftersom det handlar om olika kallelser. Klosterliv kan gestaltas på många olika sätt. Det är troheten till de löften varje gudsvigd avlagt som är det avgörande.
Maud Nycander inbjuder oss i sin fascination av en för nutida människor kanske främmande och ändå lockande väg och avgörelse. Syster Marias ord i filmen om att inte bara följa känslan av vad som just nu tycks bra, utan att låta viljan leda i sökandet efter ett meningsfullt liv, är ytterst relevant. Känslan växlar, men viljan berör människans djupaste riktning och är en mer pålitlig vägledare.
Sammantaget kan sägas att detta är en mycket vacker film, gjord med respekt och värme. Dialogen med alla medverkande är lyssnande och ärlig, fotot vackert och pulsen är lagom för att man ska kunna följa med, låta det sagda sjunka in och ändå inte tappa sammanhanget. Tydligt blir: Man kan bli lycklig i en till synes händelselös vardag. I vårt liv ställs vi inför många val, både stora och små, både att välja och att avstå. Lyckan ligger inte i att få allt, utan i att aldrig förlora kontakten med den innersta längtan, och våga fortsätta söka tills dess hjärtat finner ro.
sr Katarina OSB & sr Elisabeth OSB
Heliga Hjärtas Kloster vid Omberg
