Bok: Carlo Acutis – min son blev ett helgon

Antonia Salzaro Acutis; Catholica, 2025

Den 27 april skulle Carlo Acutis ha helgonförklarats, men påve Franciskus dödsfall kom emellan och helgonförklaringen sköts upp till den 7 september. Hur som helst har det med kyrkliga mått gått kort tid från hans jordiska födelse, i maj 1991, till hans himmelska födelse, då han avled i Italien i oktober 2006, och till han helgonförklaras senare i år. Hans korta jordiska liv förlöpte under den tid då det tredje årtusendet efter Kristi födelse inleddes. Han kan sägas stå med ett ben i det gamla beprövade, i kyrkans stabila tradition, och med ett ben i den ”nya världen”, som för många präglas av datorer och internet. Carlo hade ett starkt intresse för datorer och var, trots sin låga ålder, väl förtrogen med ”datorvärlden”. Trots att hans föräldrar, som var icke-praktiserande katoliker, inte förmedlade en fast trosgrund till honom upptäckte Carlo själv trons värld – bland annat med hjälp av en barnflicka från Polen. Han fann i kyrkan en fast grund att stå på.

Carlo Acutis mor, Antonia, blev tack vare sin son själv en praktiserande och djupt troende katolik. Carlo påverkade även andra att upptäcka trons värld, bland annat en hindu som arbetade i hans hem och som valde att bli döpt. Carlos mor har tillsammans med Paulo Rodori skrivit en bok som är utmärkt översatt av Bénédicte Cedergren. Titeln på italienska lyder: Il segreto di mio figlio. Perché Carlo Acutus é considerao un santo (”Min sons hemlighet. Varför Carlo Acutis betraktas som helgon”). I titeln på italienska antyds att det finns en hemlighet bakom Carlo Acutis. Vem känner honom bättre än hans egen mor? Hon beskriver delar av hans liv som visar på en fromhet långt över det vanliga. En mor som fött en son och sett honom växa upp och följt honom mycket nära tills han vid femton års ålder under ett kort skeende konstateras lida av leukemi, och inom några dagar avlider, kan och ska naturligtvis inte vara neutral inför hans öde. Boken är ofta subjektiv i sina beskrivningar, ändå, eller tack vare det, är den en högst levande dokumentation av ett livsöde som redan är inspirerande för många.

Även om Antonia beskriver sig själv som en person som inte var intresserad av religion innan hennes son hjälpte henne att få upp ögonen för trons värld har hon en grundkunskap om katolsk tro från sin uppväxt i Rom med katolsk skola. Dessutom har hon som vuxen efter att börjat praktisera tron studerat teologi på universitet. Boken har, sannolikt med hjälp av medförfattaren, fyllts med matnyttig information om katolsk tro. Exempel ur Carlos levnad blir konkretiseringar av en levande tro. Det finns enhet mellan lära och liv. Många exempel från Carlos barndom och ungdom utgör bilder på en förverkligad katolsk tro i en modern värld.

Carlo var intresserad av datorer, men han var även medveten om risker. Han begränsade nöjesspelande till en timma per vecka. Till stor del använde han datorer till att upptäckta och förmedla trons värld, bland annat genom att göra en hemsida om eukaristiska mirakler. Hans skicklighet med datorer fanns till förfogande även för andra, som han gärna hjälpte.

Boken är spännande och lättläst. Därtill bidrar de många inspirerande berättelserna från Carlo Acutis liv. Familjen är ekonomiskt välbeställd. Få barn kan beredas de möjligheter som Carlo fick ta del av: vistelser i storstäder, sommarhus och båtturer. Få barn som växer upp i Sverige har katolska kyrkor nära och kan, som Carlo, dagligen gå till mässan och bikta varje vecka. Få barn och ungdomar kan, som Carlo, bli skjutsade till många olika pilgrimsorter. Men alla barn, ungdomar och vuxna kan vara mottagliga för det Gud erbjuder honom/henne och ta till vara det. Carlo kunde verkligen ta till vara det som erbjöds i livet, också exempelvis möjligheten att vara till tjänst för mindre begåvade klasskamrater.

Carlo var inte alltid en mönsterelev, även om hans mor framhåller hans flit och disciplin när det gäller läxor. Hon antyder att det förekommit anmärkningar från skolans sida och att Carlo inte alltid varit tyst under lektioner. Även om Carlo väl följde med i skolarbetet var han inte bäst i klassen.

Ingen blir helgonförklarad enbart på grund av teoretiska meriter; Carlo har blivit helgonförklarad på grund av andra meriter. En frisk och naturlig fromhet och godhet lyser fram genom texterna i boken. Boken är läsvärd och inspirerande. Den utgör ett vackert vittnesbörd om att tron kan förmedlas genom generationer från olika håll, också från barn till föräldrar, och visar på att barn och ungdomar också i vår tid kan välja det goda, också när det gäller datorer, och bli heliga.

f. Björn Göransson