Tomas Bannerhed; illustrationer: Mattias Bäcklin; Weyler förlag, 2021
Hur många fågelarter skulle jag klara av att identifiera i den svenska naturen? Hur många sorters träd eller blommor? Frågan infinner sig när jag läser Tomas Bannerheds fascinerande anteckningar om en sommardag på Lovö i Stockholms innerskärgård. Från det att han vaknar i sin sovsäck i gryningen klockan 03:32, till det att skymningen faller allt tätare klockan 22:17, reflekterar han över vad han iakttar i naturen runtomkring sig – korta kapitel, namngivna efter klockslagen på dygnet.
Jag blir fullkomligt hänförd! Mina tankar går till den helige Franciskus av Assisi. Det berättas att det var när han fick syn på ett träd fullt av olika sorters fåglar som han fick upp ögonen för hur allt i naturen lovsjunger Skaparen. Från den stunden förändrades hans blick och vart han än vände sig såg han spår av Gud i naturen – vilket så småningom gav upphov till Solsången.
Också påve Franciskus talar ofta om att vi behöver nya ögon att se med när vi betraktar skapelsen. Precis som helgonet från Assisi behöver vi erkänna att allt som finns till i skapelsen är våra bröder och systrar, och måste behandlas därefter.
Inget av detta talar Bannerhed om – han tycks inte ens vara troende – men det hindrar mig inte från att använda hans fascinerande reflexioner som en slags andaktsbok. Han talar trots allt samma språk som både helgonet och påven. Jag tolkar hans enkla men angelägna budskap ungefär så här: ”Se, du som har ögon, hur livet pågår runtomkring dig. Lyft blicken!”
Jag har inga förhoppningar om att bli en lika kunnig ornitolog som Bannerhed, men jag inspireras av hans blick på naturen och inser att kunskap om vad jag ser kommer att göra min glädje ännu större, när jag förundras över allt liv som ständigt pågår runtomkring mig.
Mattias Lindström
