Präster i katolska kyrkan i Nederländerna verkar i ett land där dödshjälp och assisterat självmord varit lagligt sedan 2002. Hur har detta påverkat kyrkan, och hur talar man som själasörjare med någon, som bestämt sig för dödshjälp?
– Dödshjälp har blivit väldigt normaliserat, det är helt enkelt en del av samhället. Det finns knappt någon som inte har någon i sin familj som använt dödshjälp.
Det säger Elisa García, medicin-etiker och genetiker vid Vrije universitet i Amsterdam. Samtidigt, berättar hon, möter kyrkan allt fler praktiserande katoliker, de flesta äldre, som helt öppet ber om dödshjälp. Ett exempel är Dries van Agt, före detta premiärminister och en av landets mest kända katolska lekmän, som nittiotre år gammal tillsammans med sin fru fick dödshjälp i fjol.
Ser möjlighet
Fader Lambert Hendriks, rektor för seminariet i stiftet Roermont och ordförande för den nederländska föreningen för katolska medicinetiker, ser den växande öppenheten som en möjlighet för landets präster.
– För tio år sedan visste man bara att någon fått dödshjälp efteråt. De sade inget till sin präst. I dag talar de öppet till oss om det, men de inser inte att det är problematiskt. De vet inte ens att kyrkan är emot det. På ett sätt är det bra, för om de talar med oss om saken innan har vi möjlighet att berätta för dem om livets värde.
Han har själv erfarenhet av detta.
– För ett tag sedan blev jag kontaktad av en bekant för att arrangera hennes svågers begravning. När jag frågade vem jag skulle kontakta hänvisade hon mig till svågern själv – men det skulle göras snabbt, för han hade beställt tid för dödshjälp. Jag sade att jag var ledsen men att jag tyvärr inte kunde genomföra en begravning för någon som valt dödshjälp, och jag förklarade varför. Hon framförde det till honom och dagen efter ringde hon tillbaka. Hon berättade att han hade ändrat sig. Han hade avbokat dödshjälpen, och ville nu att jag skulle ansvara för hans begravning längre fram – när han dött naturligt.
– De följande sex månaderna talade mannen och jag ofta med varandra, och det verkade som om han egentligen inte önskade dödshjälp, och heller inte som om han befann sig i olidlig smärta. Det var snarare något en läkare eller släkting hade nämnt som ett sätt att slippa lidande, och vem säger nej till det?
Vidgad definition
Nederländerna har en av de mest liberala dödshjälpslagarna i världen. Vem som helst som lider av ”outhärdligt lidande som inte har utsikt att förbättras” kan be om dödshjälp – en definition som har vidgats över tid, säger fader Hendriks.
– Katolska kyrkan, och många andra, sade från början att det var ett sluttande plan. Och så blev det. Efter ett par år vidgades det från fysiskt lidande till att äldre kunde få dödshjälp utan annan orsak än åldrande. Och sedan lade de till psykiskt lidande.
Den vidgade definitionen fick internationell kritik våren 2024 när 28-åriga Zoraya ter Beek beviljades dödshjälp på grund av autism, ADHD och depression. Hon nämnde i en intervju strax innan hon dog att hennes psykiater flera år tidigare hade föreslagit dödshjälp eftersom hennes depression inte förbättrades.
– Jag känner en som bad om dödshjälp på grund av tinnitus, säger fader Hendriks.
Även den tillåtna åldern har utvidgats. Från början fick barn i åldrarna tolv till sexton år begära dödshjälp med föräldrarnas tillstånd, men redan 2004 utökades det till att barn under ett år kan få dödshjälp om föräldrarna begär det.
– Det är med andra ord abort efter själva förlossningen, säger fader Hendriks.
Sedan 2023 kan även barn mellan ett och tolv år få dödshjälp, och utvidgningen fortsätter.
– Det rör sig åt två håll. Dels till att kunna få dödshjälp när man inte längre är kapabel att fatta beslut men har skrivit ner önskemålet tidigare, dels till en debatt om att kunna få dödshjälp när man anser att man har levt färdigt.
Dödshjälp baserat på tidigare önskemål är numera lagligt, men omstritt efter ett fall när en dam med demens hade bett om dödshjälp innan hon blev sjuk men sedan vägrade, när hon förstod vad som skulle hända. Efter att läkaren förgäves försökt söva henne med sömnpiller i en kopp kaffe, och sedan med en spruta, fortsatte hon att göra motstånd. Det slutade med att hennes familj fick hålla ner henne med tvång medan läkaren gav henne sprutan.
– Dödshjälp med anledning att man ”levt klart” försökte man legalisera både 2016 och 2023, men man har ännu inte fått igenom det, berättar fader Hendriks. Fast ibland går det ändå, om man framhåller att det är en form av ”outhärdligt lidande”.
Växande antal
Vidgningen av definitionen har åtföljts av en kraftig ökning av antalet som får dödshjälp, från 1 626 år 2003 till 9 068 dödsfall 2023 – över fem procent av alla som dör. Sedan lagen infördes har katolska kyrkan varit den starkaste, och ibland den enda, motståndaren.
– Katolska läkare, och vissa från protestantiska kyrkan, har hela tiden varit emot, säger Elisa García. Och katolska kyrkan har alltid varit väldigt emot det hela, men hennes röst hörs inte alltid. Kyrkan står inte så högt i den allmänna opinionen.
En del lekfolk menar att samhällsopinionen gått för långt för att kyrkan ska ha något som helst inflytande.
– Kyrkan uttalar sig inte så mycket i frågan, men det är inte för att det råder osäkerhet, framhåller fader Hendriks. Jag tror att man inte är helt säker på hur man ska tala med samhället om det.
– När vi i föreningen för medicinsk etik publicerar något om problem med dödshjälp får vi oerhört sura, negativa reaktioner. Det är nästan så att man inte blir tagen på allvar om man försöker vara emot. Det är en svår balansgång – om man är för sträng tas man inte heller på allvar när det gäller andra frågor.
Tydliga riktlinjer
Den katolska biskopskonferensen i Nederländerna publicerade riktlinjer om dödshjälp för präster och själasörjare 2004.
– Enligt dem är det inte möjligt att ge de sjukas smörjelse till någon som redan valt dödshjälp, säger biskopen av Haarlem-Amsterdam, Johannes Hendriks. En kyrklig begravning efter dödshjälp är inte helt omöjligt, men det kan inte planeras i samband med själva dödshjälpen. Och det måste finnas en viktig anledning för en kyrklig begravning. Men vi måste vara medvetna om att en människa ibland inte är fullt ansvarig för sina handlingar. Precis som efter självmord kan kyrkliga begravningar ibland tillåtas.
Fader Lambert Hendriks förtydligar.
– I praktiken är det inte många kyrkliga begravningar som förvägras på grund av dödshjälp. Men enligt riktlinjerna ska en katolsk präst aldrig vara närvarande när någon får dödshjälp.
Elisa García lägger till att vårdpersonal som är katoliker också möter svårigheter.
– Läkare har rätt att säga nej på grund av sitt samvete men de måste remittera till en kollega. Många katolska läkare försöker förklara olika möjligheter för sina patienter, som att det i de flesta fall går att få palliativ vård.
Dock är bristande tillgång till palliativ vård i landet ett problem.
– Dödshjälp infördes innan den palliativa vården byggdes ut, säger Elisa García. Den växer visserligen nu, men långsamt. Men det finns inga tydliga gränser, för dödshjälp ges på de flesta hospice och anses vara en del av vården. Jag känner bara till två hospice som inte ger dödshjälp.
– Nu beror det på viljan och energin hos nederländska katoliker att berätta för alla vad de anser om dödshjälp och sprida den katolska övertygelsen om livets värde, säger fader Lambert Hendriks.
Edgar Beltrán
Artikeln är tidigare publicerad på The Pillar. Översatt och redigerad av Helena D’Arcy med tillstånd av författaren.
