Att som svensk boende i Rom få uppleva den nordiska biskopskonferensens pilgrimsfärd, bara en månad in i jubelåret, var rörande. Känslan infann sig direkt när jag klev genom den heliga porten i Lateranbasilikan på lördagen den 1 februari. Jag såg uppemot elvahundra pilgrimer från Island, Norge, Sverige, Danmark och Finland, tillsammans med sina biskopar fylla den antika kyrkans mittskepp. Mässan som följde var den första etappen på programmet under de tre dagarna i Rom.
Tidens gränser suddades ut när jag i dem såg alla de pilgrimer som kommit från norr till den eviga staden genom seklerna. Alltifrån heliga Birgitta som uppmanade påven Clemens VI att återvända från Avignon till Rom och utropa jubelåret 1350, till drottning Kristina, som 1675 var med när påven Clemens X öppnade den heliga porten i Peterskyrkan och sedan deltog i processioner och ceremonier under hela jubelåret. Det berättas att Kristina ofta gick på knä upp för Scala sancta (trappan som Jesus gick uppför när han ställdes inför Pontius Pilatus, red. anm.) och att hon tvättade fötterna på pilgrimer tillsammans med den helige Filippo Neris brödraskap i kyrkan Santissima Trinità dei Pellegrini.
När organist Ulf Samuelsson, musikkonsulent i Stockholms katolska stift, tog de första tonerna på Lateranbasilikans orgel, till processionen med sju biskopar och ett fyrtiotal präster, var det många som fick tårar i ögonen.
Eftersom de nordiska pilgrimerna var så många var det endast fem programpunkter som var gemensamma, övrig tid var det upp till var och en, enskilt eller i grupp, att fylla med besök vid alla de platser som en jubelårspilgrim kan tänkas vilja besöka.
Sveriges Television hade skickat producent Johannes Söderberg för att följa pilgrimerna under dagarna i Rom och samtidigt dokumentera för kommande TV-program. Helgmålsringning med kardinal Anders Arborelius spelades in i hans titelkyrka Santa Maria degli Angeli e dei Martiri och kommer att vara dubbelt så lång som de normalt är.
Måndagen kom med påveaudiens i Paulus VI:s audienshall. Påve Franciskus, som har fler åtaganden än någonsin under jubelåret, lät vänta på sig men till slut fick ett hundratal av pilgrimerna hälsa på påven, tjugo från varje land. I sin korta reflektion anknöt han till att det var den helige Ansgars dag, Nordens apostel, och påminde nordborna om att ”när ni återvänder hem är pilgrimsfärden inte slut […] uppdraget att evangelisera fortsätter i vardagen”.
Den stora höjdpunkten var även det sista momentet på pilgrimsfärden, att gå ”Hoppets väg” upp till Peterskyrkans heliga port och fira mässan vid aposteln Petrus grav. I sista stund beslutade Peterskyrkans sakristan att de nordiska pilgrimerna fick fira mässan längst fram i basilikan vid Cathedra-altaret, istället för vid konfessionsaltaret över Petrus grav – gruppen var inte tillräckligt stor tyckte man.
Kardinal Arborelius talade i sin predikan om hur det är att vara katolik i norr. Med fokus på jubelårets tema – hoppet – avslutade han:
I Rom stärks vår tro och här blir vårt hopp levande. Sankt Ansgar kom till oss för länge sen och förkunnade samma tro som vi bekänner. Mycket har förändrats sen dess men essensen av vår tro är densamma. Nu måste vi finna vårt sätt att sprida tron och kärleken till vår nästa.
Jubelårens pilgrimsfärder till Rom har som mål att stärka tron hos pilgrimerna – på köpet blir Rombornas tro stärkt av pilgrimernas vittnesbörd.
Charlotta Smeds
redaktionschef Vatican News
