Tjugofem år efter att anklagelser om övergrepp för första gången kom upp till ytan har påve Franciskus beslutat att upplösa Sodalitium Christiane Vitae, en kontroversiell lekmannarörelse som har blivit mer känd för skandaler än för andlighet.
Sedan 1990-talet har avslöjanden om sexuella övergrepp på minderåriga och sårbara personer tvingat katolska kyrkan att göra upp med och behandla företeelsen som ett allvarligt problem snarare än handlingar utförda av enskilda ”ruttna äpplen”. Upplösningen av Sodalitium belyser dock en annan aspekt av övergreppens gissel: att säkerställa ansvarsutkrävande och transparens inom kyrkliga rörelser som ofta föredrar att hantera sådant på egen hand med, ibland, ”ickekristna” metoder som utfrysning, andlig manipulering och hot, för att tysta offren. Skulle påvens bannlysning av Sodalitium kunna vara en varning för andra grupper och rörelser att övergrepp, mörkläggning och skrämsel resulterar i en enkelbiljett ut ur kyrkan?
Skandalens ursprung
Sodalitium Christiane Vitae grundades 1971 i Peru av Luis Fernando Figari med syftet att utveckla en djupare förståelse av katolsk tro, sprida evangeliet och hjälpa fattiga och marginaliserade. På pappret var de andliga frukterna beundransvärda, men verkligheten, för de medlemmar som utsattes, var en annan. Bland Figaris närmaste medarbetare var German Doig, och år 2000 var José Enrique Escardó den förste inom rörelsen att träda fram och offentligt anklaga denne för övergrepp. Efter att ha träffat påven i slutet av januari i år talade Escardó med en liten grupp journalister för att berätta om de många hot och förolämpningar han och hans dotter sedan dess fått ta emot på sociala medier från Sodalitium-medlemmar.
Escardó var tolv år gammal när han gick med i Sodalitium. Vid femton års ålder började han utsättas för sexuella övergrepp av Doig, och i den kommunitet där han bodde utsattes han dagligen för fysisk och psykisk misshandel. Efter att Doig avlidit 2001 började medlemmar – framför allt grundaren Figari – inte bara mörka anklagelser om övergrepp av honom utan också arbeta för att få igång en helgonförklaringsprocess. Denna process lades dock ner ett tiotal år senare då anklagelserna mot honom, Figari och andra högt stående medlemmar bedömdes vara trovärdiga. År 2015 publicerade två journalister boken Mitad Monjes, Mitad Soldados (”Till hälften munkar, till hälften soldater”) med detaljer om de psykiska och sexuella övergrepp, samt kroppsliga bestraffningar, som rörelsens unga medlemmar utsattes för. En utredning kom 2017 fram till att Figari, Doug och andra hade utsatt nitton ungdomar och tio vuxna för övergrepp.
Början på slutet
Påven utsåg 2018 kardinal Joseph W. Tobin från USA att tillsammans med biskop Noel Antonio Londono från Colombia se över rörelsen och dess reformarbete. Under tiden fick de två journalisterna bakom boken utstå en strid ström av hot och rättsliga anklagelser om förtal från medlemmar, däribland ärkebiskop Jose Eguren Anselmi (som avgick 2024, red. anm.), medlem i Sodalitium sedan 1981. Ärkebiskopen drog tillbaka sina anklagelserna 2020 efter bakslag både från allmänheten i Peru och från landets biskopskonferens.
I november 2022 träffade en av journalisterna bakom boken påve Franciskus för att berätta om sin oro för rörelsens offer och om hur medlemmar ur rörelsen alltjämt utsatte dem för hot om rättsliga åtgärder. Slutligen tillsatte påven en utredning av Sodalitium sommaren 2023, översedd av ärkebiskop Charles Scicluna från Malta, som med sina medarbetare reste till Peru för att träffa bland annat offer samt rörelsens ledare och representanter. Efter ett år kungjorde Vatikanen att över tio av rörelsens ledare, däribland grundaren Figari, tvingats lämna. Det verkar dock inte ha varit tillräckligt, och i slutet av januari bekräftade Sodalitium att Vatikanen upplöst rörelsen.
När msgr Jordi Bertomeu från Dikasteriet för trosläran, som fått ansvar att överse nedstängningen, firade mässan i Peru härom veckan – i en församling som hittills skötts av Sodalitium – sade han bland annat:
– Påven sade till mig uttryckligen: ”Säg till medlemmarna att detta inte först och främst är ett straff. Tvärtom! Jag vill deras bästa, jag vill det bästa för alla dessa troende.”
Dålig respons
Lekmannarörelser har funnits i kyrkan i århundranden, många knutna till ordnar eller med särskilda syften. Framväxten av moderna lekmannarörelser tog fart efter Andra Vatikankonciliet och dokumentet Lumen gentium, som tydliggör lekfolkets roll som aktiva medhjälpare i kyrkans evangelisering, och många nya rörelser fick starkt stöd av påven Johannes Paulus II. Rörelser som Focolare, den neokatekumenala vandringen och Sodalitium växte så småningom i betydelse och antalet medlemmar, men därmed ökade även riskerna för övergrepp. Så småningom insåg Vatikanen farorna inom rörelserna och 2018 beordrade det som i dag heter Dikasteriet för lekmännen, familjen och livet alla rörelser att arbeta fram riktlinjer för att förhindra övergrepp. Trots det sade dikasteriets prefekt, kardinal Kevin Farrell, under ett möte året efter i Rom med nära hundra olika representanter från rörelser, att alldeles för många grupper antingen inte svarat alls eller lämnat in bristfälliga dokument.
Det som skett i Sodalitium och i liknande fall (som med avlidne Jean Vanier, grundare av l’Arche-kommuniteterna, eller Jean-Marie Merlin, konsekrerad medlem i Focolare och skyldig till övergrepp på över trettio unga pojkar) visar att katolska kyrkan fortfarande har mycket arbete kvar när det gäller övergrepp inom lekmannarörelser.
Med tanke på det inflytande rörelser har på enskilda människors identitet, tillväxt i kristen tro, och även frihet, kommer många liknande fall antingen att fortsätta döljas eller, som i Sodalitium, avslöjas så småningom och då än mer fläcka kyrkans rykte om bristande ansvarsutkrävande och transparens. Sodalitium-fallet visar att kyrkan måste ta ett beslutsamt steg för att vara i framkant inför likande fall och se till att översyn görs för att säkra att enskilda troende skyddas. Man måste också agera för att antingen helt reformera eller upplösa rörelser där övergrepp förekommit. Om detta inte sker kommer kyrkan förlora än mer trovärdighet när det gäller kampen mot sexuella och andliga övergrepp och maktmissbruk inom kyrkan.
Junno Arocho Esteves
frilansande Vatikanreporter
Översättning: Helena D’Arcy
Fotnot: Lekmannarörelserna Focolare och Neokatekumenerna, som omnämns i krönikan, finns även representerade i Stockolms katolska stift. Precis som alla andra verksamheter i stiftet inspekteras och granskas de av stiftets barnskyddsteam.
