
Anders Ekeberg; Veritas skriftserie #10; Veritas förlag, 2024
Mässan är både tidlös och föränderlig. Så lyder första och sista meningen i Anders Ekenbergs bok. Ekenberg är professor, tonsättare och präst i katolska kyrkan och har varit djupt involverad i arbetet med de liturgiska böcker som används i Stockholms katolska stift. Boken ingår i Veritas skriftserie En kort introduktion till, genom vilken förlaget vill bidra med grundläggande kunskaper om katolska kyrkans tro, liv och lära.
Inga kristna firar i dag eukaristin som apostlarna gjorde. Samtidigt har de viktigaste elementen i mässan alltid funnits med. Med utgångspunkt i perspektivet att mässan är såväl tidlös som föränderlig går Anders Ekenberg igenom historien med början i eukaristin i den tidiga kyrkan, för att i det sista kapitlet behandla mässan efter Andra Vatikankonciliet. Författaren tecknar bakgrunden till hur den romerska mässan firas i dag.
Ekenberg sammanfattar den historiska genomgången med fyra exempel på djupgående omvandlingar i liturgin. Den första är när en mättande måltid omdanas till en stiliserad måltid föregången av läsningar, predikan, bön och sång. Den andra när mässan på 300-talet blev möjlig att fira som offentlig gudstjänst. Det är i samband med detta som kyrkorummen som vi i dag känner dem växer fram. Mässan kom att firas även i mer högtidliga och ståtliga former. På 700- och 800-talet omstöptes mässan i en stor del av Europa så att lokala sedvänjor försvann till förmån för den romerska liturgin och den påvliga mässan. Den fjärde omfattande omvandlingen är besluten som följde på Andra Vatikankonciliet.
Ekenberg visar hur varje större förändring alltid föregåtts av reformarbete och debatter. Även om det går att i tid datera en omvandling är denna föregången av successiva förändringar och förskjutningar. Det blir även tydligt hur tidsandan, samhällsförändringar, den politiska situationen och synen på människan tillsammans med teologiska insikter och markeringar påverkar hur mässan firas. Mässan gestaltas inte i ett vakuum. Varje ny tid kräver eftertanke över kyrkans väsen och uppdrag. Inte minst i liturgin kommer detta till uttryck.
Ett genomgående perspektiv är relationen mellan det lokala och det gemensamma. Hur bejaka lokala traditioner och samtidigt hålla samman kyrkan? Vilja till större likformighet under 700-talet är ett sätt att förhålla sig till frågeställningen. Ett annat återspeglas i liturgireformen efter Andra Vatikankonciliet då folkspråk och lokala traditioner får större utrymme.
Liturgi är i första hand något vi gör tillsammans. Att enbart beskriva mässan med hjälp av gudstjänstordningar och texter gör inte gudstjänsten rättvisa. Utan att explicit skriva det tar Ekenberg sin utgångspunkt i handlingen. Boken beskriver i hög utsträckning hur mässan utförs. Rörelse, kropp och riter är centralt. Det skapar igenkänning och gör boken relevant för varje gudstjänstfirare. Genom våra kroppar sätts vi i förbindelse med dem som gått före oss. Vi får också en spegel och ett sammanhang för vår egen praktik.
Ett annat tydligt perspektiv i boken är musiken. Ekenberg är stor kännare av den liturgiska musiken. Det återspeglas i boken där den musikaliska gestaltningen lyfts fram som ett av mässans grundfundament. Genom att betona musiken kommer återigen gudstjänstfirarens erfarenhet i fokus. Rösten som ljuder, melodierna som strömmar genom oss.
Förhållandet mellan prästens agerande och den övriga församlingens har gestaltats olika genom tiderna. Den liturgiska rörelsen, som i hög grad påverkat dagens gudstjänstfirande, betonade församlingens aktiva deltagande och stärkte Kristikroppstanken. Församlingen deltar i själva skeendet. Uppmaningen var att be mässan snarare än att be under mässan.
Även om Ekenbergs fokuserar på utvecklingen av den romerska mässan har boken stor relevans även för andra grenar i kyrkan och den kan inspirera till ekumeniska samtal om gudstjänsten. Vi har en gemensam historia och som präst i Svenska kyrkan känner jag igen mycket i den beskrivna utvecklingen. Arbetet med nya kyrkohandböcker och mässans gestaltning är i hög grad en ekumenisk rörelse.
Att vitalisera församlingssången är att berika gudstjänsten. Katolsk, anglikansk och luthersk gudstjänstutveckling accentuerar församlingens agerande. Arbetet med de eukaristiska bönerna har skett med ekumenisk medvetenhet och respekt. Betoningen av påsken delar vi, liksom strävan att liturgin fortsatt ska vara tidlös och föränderlig.
Lena Sjöstrand
präst i Svenska kyrkan, teol.dr